Tallbacka Örter

Då vi själva odlar örter för att använda i matlagning på gården har vi en tumregel. Örterna ska gärna finnas så nära köket som möjligt. Då är det lätt att snabbt rusa efter dem när det behövs. Chansen för att man verkligen använder sig av örterna blir större ju närmare spisen de bor.

Därför har vi de vanligaste örterna placerade i en odlingsbytta direkt vid trappan upp till bostadshuset. För tro det eller ej, när man väl står där i köket känns vägen ut till växthuset för lång. Dessutom är det snyggt och trevligt. Varje gång man går ut eller in från huset kan man knipsa med sig en liten bit valfri ört. En fröjd för doft- och smaksinnet.

De örter som vi säljer mest av är persilja, timjan, basilika, rosmarin och dill. Det här är också de örter som vi själva använder oss mest av. Persilja, timjan, basilika och dill sår vi flera gånger under säsongen, för att kunna erbjuda dem under en längre tid. Rosmarin köper vi in som halvfärdiga plantor och pluggplantor. Eftersom vi har begränsat med tid och utrymme köper vi in en del örter medan vi sår andra. I tabellen nedan har vi listat de örter som vi har haft till försäljning de senaste tre åren. Sortimentet varierar lite mellan åren, mest på grund av att vi inte har utrymme att odla alla olika örter varje år.

Långsamma och mer svårodlade örter köper vi som halvfärdiga plantor eller pluggplantor. Genom att köpa in småplantor får vi också snabbare säljbara produkter. En del örter rotar sig lätt och dem brukar vi också kunna ta egna sticklingar av (den tredje kolumnen i tabellen ovan). De flesta örter går dock bra att så själv men det gäller att ha koll på när och hur de ska sås.

Persilja och timjan

Persilja gror långsamt och brukar därför vara den kryddört som vi sår allra först. Den första sådden sker i slutet på februari eller början på mars. Sådder som görs i februari-mars behöver på våra breddgrader både tilläggsvärme och extra belysning. Det går bra att ställa sådderna på golvvärme om man har och utbudet av olika växtbelysningar är många. Vi använder oss av värmemattor där man kan justera temperaturen samt av både LED- och äldre HPS-lampor till våra sådder.

Då man sår persilja är det viktigaste att sådderna inte torkar eller blir för våta. Det gäller att hitta en bra balans. Tittar man på såtips på nätet står det att man ska så persilja ca 1cm djupt. Hos oss brukar vi inte täcka fröna så mycket, bara strö över tunt med täckjord blandat med perlit. Täckjorden och perliten hjälper till att hålla sådden fuktig. Persiljan är rätt så känslig för omplantering. Men när den väl rotat sig på sin slutgiltiga odlingsplats så brukar den bli en långlivad och givande ört.

Liksom persiljan sår vi timjan gärna i små kluster. Vi kan så direkt i ett pluggbrätte där vi strör ut ca 4-5 frön per plugg. Timjan gror snabbare än persilja, så den kan man med fördel vänta lite med att så. Hos oss gör vi den första sådden i början på mars. Timjan är ljusgroende och sådderna ska alltså inte täckas.

Rosmarin

Den rosmarin som vi haft i vårt sortiment kommer från plantskolan Koroisten puutarha i Åbo. Det är från denna plantskola som vi köper in största delen av våra småplantor. Genom åren har vi testat på lite olika sorters rosmarin men den vi tyckt bäst om är ”Barbaque” eller ”Abraxxas”, en upprätt frodig sort som blir kraftig och fin. Nästan som en liten buske.

Rosmarin vill inte ha för blött om fötterna och gillar när det är soligt och varmt. Behöver inte mycket gödsling, övervintrar dåligt. Rosmarin är framförallt en krydda för kötträtter och marinader, för lammkött och vilt. Men den passar också till potatis-, svamp-, pasta- och tomaträtter samt till ärtsoppa. Använd färska växtdelar försiktigt, aromen är stark. Behåller aromen bra också som torkad.

Basilika och dill

Basilika är en väldigt omtyckt kryddört. Speciellt bra parar den sig med ost och tomater. Under åren har vi testat på flera olika basilika sorter. Bland annat rödbladig-, thai-, citron-, kanel-, grekisk- och helig basilika. Men den sort som vi odlar och säljer mest av är den vanliga gröna storbladiga Ocimum basilicum ’Genovese’. Basilikan sår vi i sålådor, skolar i brätten och krukar ca 5-6 pluggar i en 12cm kruka. Fröna är ljusgroende, gillar värme och sol.

Dill kan vara en knepig växt att odla. Vi har testat att så våra dillsådder på många olika sätt. Från direktsådd i odlingsbädden till täckta och otäckta sådder i pluggbrätten och små krukor. Det vi har landat i är att så i pluggbrätten och plantera ut pluggarna när de är passligt genomrotade. Men ibland lyckas sådderna bra och ibland mindre bra. Ibland lyckas de inte alls. Ett år hade vi lekande barn på såbordet i växthuset vilket resulterade i den finaste dillen på länge. Barnen hade lekt med kvarlämnade dillfrön och mylla i en låda och på något sätt blev det en ypperlig sådd.

Dillen kan ta illa upp och dö om det är för torrt, för fuktigt, för blåsigt eller om den annars bara känner för det. I växthuset blir omständigheterna ofta lite för fuktiga och därför brukar vi överlåta dillen till frilandsodlare mitt på sommaren. I växthuset blir det också för varmt och dillen går lätt i blom. Några dillkronor brukar vi låta stanna kvar. Dillstjälken och blommorna har också mycket smak och kan med fördel användas som smaksättning i matlagning. Nypotatis och fisk med dill hör sommaren till.

Varje år försöker vi ha några lite mer spännande kryddörter i vårt urval. Till de mer exotiska som vi testat på hör svampört, lakritstagetes, olivört, curryört, colaört och stevia. Det är roligt att testa på nya sorter och få ett bredare urval att erbjuda. Örter är mångsidiga växter som kan användas som kryddor, som läkeväxter, för att sprida väldoft eller som en dekoration i rabatten. Många lockar dessutom till sig insekter och bidrar till att ge vår trädgård mångfald.

NO THYME TO LOSE

Bidra du också med att förgylla vår omgivning med en ört (eller två, eller många)!

//Runa-Linn

Tallbacka Sommarblommor

Det är alltid lika svårt att välja vad vi ska odla. Speciellt när det kommer till sommarblommor. Valmöjligheterna är så många. Det finns en stor mängd olika sommarblommor. Vilka egenskaper vill vi ha? Vilka färger och sorter säljer? Samtidigt gäller det att skicka in beställningarna av småplantor och frön i god tid, för att försäkra sig om att få just de plantorna man vill ha. De viktigaste plant- och frö beställningarna brukar vi skicka in senast i november.

Största delen av vår försäljning sker direkt till kunder som köper våra produkter från gården eller från vår självbetjäningspunkt vid vägen. Vi vill kunna erbjuda ett så stort sortiment som möjligt. Allt hinner vi inte odla själv, därför samarbetar vi med andra producenter, för att skapa ett så stort utbud som möjligt. När det gäller sommarblommor strävar vi efter att ha ett brett urval med olika färgkombinationer. Genom åren har vi testat oss fram till sorter som passar vårt sätt att odla.

Nedan kommer en lista på sommarblommor som vi haft under de senaste åren. I första kolumnen är sådana som vi brukar köpa in som halvfärdiga. Halvfärdiga produkter behöver vi inte kruka om, utan endast glesa ut och låta växa till sig en kort tid innan vi kan sälja dem. På det sättet får vi snabbare säljbara produkter. Andra kolumnen är blommor vi köper som pluggplantor. Pluggplantorna kommer i brätten och behöver krukas om ganska snart då de anlänt till trädgården. I ett brätte kan det finnas mellan 48-350 plantor, beroende på hur stora, eller små, pluggarna är. De flesta plantorna köper vi från Koroisten Puutarha. Den tredje kolumnen är sommarblommor som vi brukar så själva från frö.

Halvfärdiga	Pluggplantor	Sår själv
Pelargon	Begonia	Pensé
Margerit	Svartöga	Tagetes
Lavendel	Husarknapp	Petunia
	Pelargon	Lobelia
+ en del örter	Snöflinga	Sommardahlia
	Portlak	Flitiga Lisa
	Ampelskära	Nejlika
	Femtunga	Palettblad
	Stjärnöga
	Ampeldiana	+ Snittblommor:
		Aster
		Kamomill
		Limonium
		Ringblomma

En del sommarblommor har vi också köpt som sålåda. Dessa skolar vi om i pluggbrätten när vi fått dem. Vi strävar till att ha sommarblommor till försäljning från tidig vår till åtminstone midsommar. För att hinna med då tomaterna och de övriga grönsakerna börjar mogna minskar vi på mängden sommarblommor efter midsommaren. En del sorter, som till exempel Tagetes, sår vi i omgångar för att kunna sälja under en längre tid. Till hösten brukar vi ha en del snittblommor från friland till försäljning.

En begränsande faktor i vår sommarblomsodling är (förutom tid) utrymme. Till vårt förfogande har vi ca 180²m växthus med bordsyta lämpad för krukodling. På den här ytan ska det också rymmas örter och andra nyttoväxter ämnade för utplantering. Ett återkommande pussel varje vår är att få allt att rymmas. Men med åren har vi fått ganska bra koll på hur mycket sommarblommor vi har möjlighet att köpa in eller så för att utrymmet ska räcka till. Med det sagt så händer det ändå, så gott som varje år, att vi får rada plantor i lådor som vi lägger längs ytterkanten av växthusets långsida. En del amplar brukar få flytta till mittersta växthuset då sidorna av första växthuset är fullt. Allt för att få ut maximalt av växthusarealen och kunna erbjuda ett brett sortiment.

Det är en härlig känsla att vandra runt bland alla färgsprakande blommorna på våren.

Då risken för nattfrost är över på våren brukar vi föra ut tåliga blommor, som t.ex. penséer eller perenner, på ett bord utanför växthuset.

Vi använder inga bekämpningsmedel eller växthämmare i vår sommarblomsodling. I en del sommarblomsodlingar använder man sig av olika kemiska blandningar för att få mer kompakta och lättskötta produkter. Vi har istället valt att fokusera på sorter som inte behöver hämmas, eller så toppar/klipper vi blommorna då de blivit för yviga och vi vill ha en mer kompakt planta. Många blommor och örter mår bra av att klippas ibland.

Det händer att vi får med oss bladlöss då vi köper in småplantor från plantskolor. Därför är det viktigt att noga hålla koll på plantor man köpt in och granska dem. Då vi upptäcker att det kommit bladlöss, eller nåt annat skadedjur, beställer vi biologiska bekämpare från Biotus. Bekämparna kommer vanligtvis inom en vecka och har fungerat bra hos oss. Vid större angrepp kan vi också isolera angripna plantor eller föra ut dem.

Nyckelpigor är bra att ha i trädgården för att begränsa bladlusangrepp

Ätbara blommor

Eftersom våra sommarblommor är obesprutade går det bra att dekorera sallader, kakor eller andra efterrätter och matportioner med dem. Ringblomma, kamomill och pensé är exempel på blommor som är ätbara. Örter som går i blom kan också med fördel användas i matlagning och som dekoration.

Till sist vill jag tipsa om en bra finlandssvensk tidsskrift. Trädgårdsnytt utgiven av Svenska Trädgårdsförbundet rf riktar sig till både yrkesverksamma inom trädgårdsbranschen och trädgårdsamatörer. Den utkommer med 12 informativa nummer årligen. Det du kan läsa om och lära dig mera om är bland annat olika produktionsmetoder, odlingstekniska frågor och sortförsök. Tidningen har ett fokus på en god kvalitet på såväl produkter som odlingsmetoder. Också miljömedvetenhet beaktas i materialet. Ofta kan man läsa om olika slags blommor och vad som händer inom trädgårdsodlingen i Finland. Håll dig uppdaterad och inspirerad.

Vi önskar alla en blommande vår och sommar!

//Runa-Linn

Tallbacka Sallat

Inledningsvis vill vi beskriva begreppet sallat. Ordet sallat syftar på själva växten. Det vill säga den vi odlar och skördar. Inte att förväxla med ordet sallad, som syftar på en maträtt (där förvisso sallat med fördel kan ingå). Vi gillar dem båda, sallatsblad av olika slag och smaskiga sallader där variationen är närmast oändlig.

Sallat hör till en av de första grönsakerna som vi får skörd av och kan börja sälja under våren. De flesta sallatsfrön gror snabbt och vid relativt låga temperaturer, kring +10grader. Sallat är en bra basingrediens som piggar upp på våren då man gärna snabbt vill ha någonting grönt och fräscht att äta.

*Här avnjuter vi en lite lyxigare sallad med bland annat stekt blomkål och kikärter.*

Huvudsallat, plocksallat och andra gröna blad

Det vi säljer mest av är vanlig huvudsallat. Liksom de flesta av våra grönsaker förodlar vi de flesta av våra sallatssorter. Det betyder att vi strör ut frön i en såask eller låda. Då fröna grott och hjärtbladen vuxit fram ordentligt skolar vi om plantorna i pluggbrätten. Efter någon vecka, då pluggarna är väl genomrotade och håller ihop, planterar vi ut. Som avstånd mellan plantorna brukar vi använda tumme och lillfinger, ca 20cm.

För att få en jämn tillgång på sallatshuvuden sår och planterar vi sallat med jämna mellanrum, ca var tredje vecka. Inför midsommar försöker vi få en större skörd då vi vet att efterfrågan är större. Men det är inte alltid så lätt att pricka rätt. Det blir lätt så att man antingen har lite för mycket sallat som är skördeklart på en gång eller för lite. Inne i växthus är klimatet mer skyddat och det är lättare att planera sin odling än på friland (upplever vi här hos oss). Men också i växthuset påverkas tidpunkten för skörd av bland annat mängden solljus, bevattning och näring, temperatur och fuktighet.

De flesta sallatssorter som vi odlar är olika ekblad. Men vi har också testat på söta frisésallater eller isbergssallat, batavia och endiver. Lite variation i livet får vi genom att också odla röda eller spräckliga sorter. Varje år försöker vi hitta någon ny sort som vi testar.

Plocksallat kan också finnas i vårt sortiment. Då skördar vi små blad av sallat som vi lägger i ask eller påse. Det kan vara en mix av babyspenat, asiatisk kål, ängssyra eller andra sallatssorter som lämpar sig att plocka som små blad. Mizuna är en asiatisk kål som vi haft och varit nöjda med. Den smakar lite som rucola men mildare och kan användas på samma sätt som rucolan. Plocksallat och andra gröna blad som vi skördar som små direktsår vi på den slutgiltiga odlingsplatsen. Dessa gror ofta snabbt och kan skördas efter några veckor. Det gäller dock att hålla koll på ogräset lite extra då man direktsår. Om man inte plockar bort ogräs i tid blir det svårt att skörda plocksallat.

Utmaningar

Största utmaningen med att odla sallat i växthus är att det ofta blir för varmt för sallat mitt på sommaren. Ashbrook är en sallatssort som vi odlat i många år och som varit bra just under högsommaren, då den klarat av rätt så höga temperaturer.

En annan utmaning är att det blir för fuktigt, speciellt på hösten eller regniga perioder. Då är det lätt att man bevattnar för mycket och plantan ruttnar. För att Sallaten ska hålla sig så fin och spänstig som möjligt är det bra att skörda tidigt på morgonen innan det blir varmt. Genast efter skörd lönar det sig att skölja med kallt vatten och förvara svalt. Plastpåsar hjälper till att hålla fukten och minska svinnet.

De skadedjur som har vållat problem i vår sallatsodling genom åren är främst bladlöss och fjärilslarver. Mot båda dessa finns det biologisk bekämpning. Åren är olika och vissa år har vi inte behövt någon bekämpning alls medan vi andra år har varit tvungna att bekämpa flera gånger. Den biologiska bekämpningen som vi använder oss av köper vi från Biotus.

Redskap

Bra redskap att ha då man odlar sallat, i mindre skala, är såask/låda, skolningspinne och brätte för förodlingen. För oss är förodlingen viktig då den underlättar ogräsbekämpningen och ser till att man har friska fina plantor med rätt avstånd. Då vi direktsår använder vi oss av en hemmagjord radmarkör. En metallstång med en vågrät del i ena ändan där det finns piggar med jämna passliga mellanrum. Vi har några olika sorters radmarkörer, beroende på hur långt avstånd vi vill ha mellan raderna och plantorna. Vi har även en radmarkör där man kan ändra på avståndet mellan piggarna.

Det är också bra att ha en plan för ogräsbekämpningen och eventuellt ha någonslags ogräshacka till hjälp. Där finns det många olika sorter och storlekar att välja mellan. Det finns ogräshackor med långt skaft, med rundade järn eller handredskap med bredare eller smalare järn. Där får man testa sig fram vad som fungerar bäst för de ogräs man har och vad som passar en själv. Vi rensar endast för hand och använder inga bekämpningsmedel i vår grönsaksodling.

För att skörda sallat använder vi oss av en skära eller en skördekniv. Har vi en större mängd plocksallat eller babyspenat att skörda har vi också en green harvester som kan kopplas till en vanlig borrmaskin. Genom att trycka på borrmaskinen kör ett vasst bett av och an och en rulle band samlar upp den avsågade grödan i en ficka bakom. Den här maskinen är lite otymplig att använda, men gör skördandet av större mängder snabbt och effektivt.

Lyckliga blad

Det är en fröjd att odla grödor där man ser resultatet av sitt arbete så snabbt som med sallat. Och ibland har man nytta av blad som man inte har haft för avsikt att odla också. Som ogräs i våra sallatsbäddar har vi bland annat en hel del våtarv. Det är ett rätt så tacksamt ogräs så länge det inte får ett alltför stort fotfäste. Våra hönor gillar att mumsa på våtarven som vi rensar bort. För hönornas skull kan vi ibland låta våtarven växa till sig, så att de ska få något extra gott att mumsa på.

Ett annat ogräs, som vi introducerat själva, är salladsportlak/trädgårdsportlak. Den har spridit sig i våra växthusbäddar och övervintrat år efter år. Då vi hinner skördar och säljer vi av den i våra sallatsmixar eller som sådan. Den är en riktig vitaminbomb som innehåller en massa nyttigheter. Krispig och god. Men som sagt, den sprider sig lätt och gärna. Så det kan vara bra att odla den med försiktighet om man inte vill ha den överallt.

Summa summarum gör Tallbacka sallat alla inblandade gott. Sallat har varit och är en viktig del av gårdens odlingshelhet.

“Lettuce take a moment to appreciate the beauty of a well-made salad.”

Säsongen 2024

Så hade ett år gått igen. 2024 var vårt sjunde odlingsår. Under vintern då vi har mindre intensiva arbetsuppgifter på agendan passar det bra med tid för en tillbakablick.

Odlingsåret började som vanligt med penséer och andra sommarblommor, bladgrönt, plantor och MJÖD i maj. För att få säljbara produkter i maj måste själva arbetet med produkterna såklart börja lite tidigare. De första sådderna gör vi i februari. Är vi riktigt ivriga tar vi in några växtlampor i badrummet och kan göra en första sådd redan i januari.

Skönheten med att vara egenföretagare och herre över sitt eget arbete är att åren kan se olika ut beroende på intresse, behov och livssituation. Att vara sin egen chef kan i och för sig också ha sina nackdelar. Chefen kan vara rätt så sträng, snål och allmänt jobbig. Går något åt skogen får man dessutom oftast skylla sig själv. Men för det mesta trivs jag med min chef, som trots allt är rätt hygglig. Som tur.

Hur som haver blev det en fin maj 2024.

Årets HeVi (hedelmä ja vihannes), dit det också räknas örter nuförtiden, var basilika. Det är Puutarhaliitto och Kotimaiset kasvikset som varje år utser årets grönsak. Här kan du läsa mer om vad de skrev om just basilika. För att lyfta basilikan lite extra sådde vi en röd sort och en småbladig ’piccolino’, utöver den vanliga Ocimum basilicum ‘Genovese’ som vi brukar ha. Vi var nöjda med dem alla.

Skördemässigt var det ett helt bra år. Sammanlagt sålde vi ca 80 olika produkter. Mest säljer vi tomater. Och speciellt den röda körsbärstomaten ’Favorita’ har bra åtgång. Men också blandaskarna är eftertraktade. De kan ges som gåva då man går på visit hos grannen eller vill uppmärksamma någon med något gott och vackert. Chiliskörden blev också bra. Den långa varma hösten gjorde kvaliteten på växthusgrönsakerna extra fin. Bataterna hann även de bli stora och fina.

För honungsbina var det inte ett bra år. John skaffade sina två första bisamhällen på våren. Normalt brukar en bikupa kunna ge ca 30-50kg honung men årets skörd blev ca 20kg. Trots det var vi nöjda med att bekanta oss med de här nya krabaterna. Tanken är att de ska hjälpa till med pollineringen av frukt- och bärodlingen på gården. Honungen som vi fick är god. Nu hoppas vi att bina överlever vintern.

Ett större projekt som vi sysslade med under året var att förnya taket på vårt boningshus. Det ca 30åriga tegeltaket var i behov av en uppdatering. På gården finns en envis husbonde som gärna gör och kan själv. Sagt och gjort. På våren togs det gamla taket med underliggande lager bort och ersattes med takfilt. På hösten lades takplåt.

På hösten deltog jag (Runa-Linn) på en tomatkurs som ordnades av HALD. En mycket lärorik kurs med god tomatmat. Vi fick bland annat lära oss av finaste Chia på Raseborgs fermenteri hur man kan fermentera tomater. En otroligt god (och nyttig!) tomatsås blev det av tomaterna vi fick ta med hem och ”bubbla”. Att fermentera tomater är definitivt något vi kommer att göra igen. Det är något magiskt med att följa med en fermenteringsprocess.

Den fina långa hösten gav oss också tid för att gå promenader och delta i olika evenemang som ordnas i byn. Här i Bromarv händer det mer än man hinner med, också under vinterhalvåret. Om ni inte redan besökt vaktkojberget och dess trappor ska ni planera in att göra det. På Spiltan, Kansjerf Kulturgård och Theodors har vi fått njuta av god mat och gott sällskap. Folkhälsan i Bromarv ordnade sagostunder i biblioteket och hälsopromenader till bland annat Hangö. Företags- och föreningslivet i byn lever och mår bra. Tacksamma är vi bybor som får ta del av verksamheten.

Dessutom råkar vi ha de bästa grannarna som bjudit oss på många goda stunder det senaste året. En dag i augusti fick jag till och med hemleverans av en räkmacka. Det ni.

Små gyllene stunder av ren och skär lycka.

Idag ordnas både jumppa för bromarvbor i skolans gymnastiksal och frågesport på Hembygdens Väl. Det blir att välja mellan att träna kroppen eller knoppen ikväll. Båda behövs, för en enkel trädgårdsbonde i Bromarv.

Med sikte på ett givande odlingsår 2025.

//Runa-Linn

Såtider

Det slår aldrig fel. Då vi börjar med våra sådder – då blir det vinter på riktigt. I slutet på februari snöade det ymnigt och vi har haft användning för vår Valtra-traktor. Den införskaffades i tiderna just med tanke på snöarbeten. Åren efter att den skaffades kom det mycket lite snö, men nu. Nu är vi glada att vi har denna traktor till hjälp att ploga bort snö från gården. Med hjälp av den tar vi också bort snö längsmed växthusen och transporterar alltmöjligt stort och otympligt. Ett hjälpmedel som underlättar livet på landet.

Inne i växthuslidret har vi i år ett nytt sken. Inför denna odlingssäsong har vi investerat i nya växtlampor. De är mer energisnåla än våra tidigare lampor och är runda i stället för avlånga som vi haft tidigare. Under hösten lät vi också installera en luftvärmepump i växthuslidret som nu förser utrymmet med värme. Med andra ord är det en del nytt nu då vi inleder våra såtider. Än så länge verkar allt fungera, men det är alltid lite spännande då man gör ändringar i sina tidigare system och rutiner.

Vi sår alla våra tomater själva från frö. Utöver det sår vi också sommarblommor, kryddor och andra grönsaker. En del sommarblommor och kryddor beställer vi också som pluggplantor eller halvfärdiga. Det är svårt att hinna (eller ha plats) för att så allt som vi vill ha i vårt utbud. Men just tomaterna till exempel skulle vara svåra för oss att beställa som färdiga då vi vill ha så många olika sorter. 40 olika sorters tomater sår vi under den här säsongen. Då är det lättast att så själv. Frön köper vi huvudsakligen från Olssons Frö, ett företag i Sverige. Andra firmor vi använder oss av är Siemenliike Sirén, Helle, Bingenheimer saatgut, och Semenco. Vi har också beställt frön via Jelitto – de har ett bra utbud av perenner.

HUR GÅR DET TILL NÄR VI SÅR?

Det är pilligt att så. De flesta frön är små och man måste vara försiktig så att man inte råddar till det. Vi inleder alltid med att göra upp en såplan där vi listar upp vad som ska sås, hur mycket och hurdan låda/ask som behövs. Som sålåda lämpar sig egentligen vad som helst. Vi sparar på olika förpackningsaskar. Viktigt är att komma ihåg att göra hål i bottnet på asken så att överlopps vatten kan rinna ut.

Tomater, chili och andra lite större frön räknar vi och placerar ut i sålådan med passligt avstånd mellan fröna. Mindre frön, som till exempel pensé och sallat, bredsår vi. Att bredså betyder att man strösslar ut fröna. Speciellt när man ständigt har lite ont om utrymme (som vi alltid har) vinner man på att bredså. Det tar lite mindre utrymme och beroende på växt och hur tätt man lagt fröna kan man ha sådden rätt så länge i sålådan innan man behöver skola eller kruka. Gurka och bönor är sådant som vi sår direkt i pluggbrätte. De gror rätt så snabbt och behöver inte stå så länge i sina pluggar innan det är dags för plantering eller krukning.

Sedan är det bara att vänta och ha tålamod. Vissa frön gror snabbt, andra tar lång tid på sig innan dom visar livstecken. Det gäller att försöka ha rätt yttre förhållanden medan man väntar – lagom fuktigt, ljust och varmt. Som tur finns det mycket information på nätet nuförtiden där man kan kolla upp hur olika frön och växter vill ha det. Jag brukar ringa min mamma då jag känner mig osäker. Men med varje år som går känns det lättare. Man lär sig med tiden.

Varje sådd får en egen lapp. På lappen skriver vi vad som finns i sålådan, namnet på sorten och årtal på fröet. Lappen kan vara klippt från en smörask eller annan plastförpackning. Det finns också märkningslappar som man kan köpa och återanvända. I såplanen skriver vi upp mer information (datum för sådd mm). Med tiden kan man bli lite lat med att använda lappar och dokumentera. Speciellt på sommaren då man har skyndsamt händer det lätt att man slarvar. Men det lönar sig att skriva. Det är inte lätt att komma ihåg allt vad man sått. Och fast man själv har koll i huvudet finns det en risk att andra som jobbar med dig inte vet vad du har i dina lådor. Dessutom är det trevligt att ha lite underlag då man under vintern planerar inför nästa odlingssäsong. Vad sådde jag när och hur gick det?

*– Övervintrade palettblad, frösådda hösten 2022 –*

Idag är det Johns födelsedag och traditionsenligt har vi spenderat dagen med att så de sista tomaterna. Den första satsen penséer är skolade. Chili, paprika och purjo har grott, medan persilja, selleri och petunia är sådda. Nu gäller det att följa med läget, planera in flera sådder, skolningar och krukning. Och hoppas på många soliga dagar. Då är det som bäst att hänga i växthuset och förbereda inför sommaren.

Lycka till med vårens sådder!
//Runa-Linn

Rucola, och annat grönt

Såhär på våren när det ännu är snö och kallt där ute brukar jag få sug efter bladgrönt. Speciellt då solen har visat sig så mycket den senaste tiden har jag fått lust att också odla lite inomhus, inte bara ute i växthusen. I år testade jag att så lite gammalt rucolafrö (bäst före 2009!) inomhus. Och då jag nu ändå hade lite plats över (man måste ju fylla utrymmet man har till max) blev det lite basilika, timjan och sallatslök också.

*Barnen har plockat kvistar och videkissor, och en god vän hämtade narcisser. Vårkänsla inomhus.*

Hos oss blir det lätt frön över i fröpåsarna då vi sår eller så hinner vi helt enkelt inte så allt som man planerat under en säsong. Men släng inte bort gamla frön per automatik. Många frön gror långt efter sitt bäst före datum, om än inte lika bra. Så var det också med dessa gamla rucolafrön. De grodde inte bra, men tillräckligt för att fylla en mindre balkonglåda i söderfönstret. Tillsammans med lite basilika, timjan och sallatslök.

Vissa frön har en lång grobarhet medan andra blir odugliga snabbare. Runåbergs fröer har en bra tabell där man kan kolla upp ungefär hur länge frön håller och tips på hur man kan kolla grobarheten.

Ett annat tips jag vill dela med mig av handlar om rucola. Rucola, eller senapskål som den egentligen heter (Eruca vesicaria), är en flikbladig växt med en ganska kraftig smak. Jag gjorde misstaget att i min iver erbjuda barnen varsitt blad att smaka på. Alla tre barnen (3, 5 och 9år) stoppade glatt in bladet i munnen för att sekunden efter spotta ut det igen. ”Mamma det smakar starkt” fick jag höra. Och visst, då jag själv tog en tugga måste jag erkänna att det var allt annat än gott. Aningen beskt och pepprigt, inte alls en gemytlig smak i min mun heller.

Kort därefter dök Farbror Gröns inlägg om just rucola upp i mitt flöde. I inlägget påstås det att ost mildrar rucolans smak. Detta ville jag testa och voilá – som natt och dag. Rucola behöver helt klart en smakkompis av något slag. Ost var en bra sådan kompis. Nu måste jag bara vänta på rätt ögonblick att få mina barn att våga smaka på rucola igen. Denna gång inlindad i en ostskiva.

Kombinerat med ost kunde jag lägga en hel drös rucola på smörgåsen. Smakade toppen. Måste tilläggas att brödet bakats av Bageri Bergboden och gjorde sitt för att lyfta smakupplevelsen ytterligare.

I övrigt har mars månad flutit förbi rätt så normalt, odlingsmässigt. Läget ute i världen oroar och väcker en hel del tankar och funderingar. Men inne i växthusen har allting löpt på som förut.

*Sådder, skolningar och krukningar – växterna är lyckligt ovetande om världen utanför.*

Just idag verkar bli en rätt så kall och mulen dag men enligt väderprognosen lär det bli varmare igen till slutet av veckan. Vi närmar oss mer intensiva tider på gården med mer jobb och mindre ledigt. Men jag trivs mycket väl i vårens växthus med plantor, mylla och vårlukt. Barnen kommer också gärna med och grejar i växthusen där man kan springa utan jacka.

*En solig eftermiddag passade vi på att äta mellanmål i växthuset. En annan dag kollade vi läget med daggmaskarna i odlingsbäddarna.*

Försäljningen vid vägen har även den vaknat till liv. För tillfället finns där många fina fågelholkar till salu. Det är Bromarfs Hembygdsmuseumförening r.f. som säljer holkarna. Och naturligtvis har mjödbryggaren påbörjat mjödproduktionen, trots snö och kyla.

Vårhälsningar från Tallbacka
//Runa-Linn

Min jordbrukarhistoria – Hur vi valde att flytta till Bromarv och bli landsbygdsföretagare

*En snörik vinter i början av Karlssons tid på Tallbacka.*

Min koppling till gården Tallbacka (eller Blombacka som fastigheten heter officiellt) började med att mina föräldrar, Göran och Katarina Karlsson, köpte gården 1986. Efter att ha letat efter en gård i olika trakter kom de till Bromarf. Platsen mötte deras önskningar och de tog sitt pick och pack från Överby i Esbo och flyttade hit. Våren 1986 hade de grundat Tallbacka Trädgård och inlett sin första odlingssäsong. Min storasyster Ragna-Lise var då ett år gammal.

*Katarina och Göran brukar jorden på Tallbacka våren 1986, med Ragna-Lise i hasorna.*

Året 1991 föddes lilla jag. 91an Karlsson. Det var en påskhelg i mars. Två år innan hade min storebror Frej kommit till världen, vilket var lite av en bedrift. Det hade nämligen inte fötts en pojke till gården på mycket länge. De förra ägarna hade fått sex döttrar men ingen son. I november 1994 föddes sedan ett fjärde barn. Också detta lilla underverk visade sig vara en pojke som fick namnet Kåre.

*Familjen Karlsson. Hunden Elli bodde också på gården under en stor del av min uppväxt. En mycket snäll och smart hund.*

Under min barndom fanns nog aldrig några tankar om att bli jordbrukare eller att börja jobba ”på riktigt” på gården. Såklart har vi alla barn hjälpt till på olika sätt – det gör man ju när man är en familj. Man hjälper varandra då det behövs. Jag sommarjobbade med kompisar och syskonen på gården. Vi rensade i majsåkern medan vi lekte olika ordlekar, var med och skördade, städade och gjorde andra små sysslor. Ett fint minne jag har är smaken av färsk paprika. Jag älskade paprika och tänk att kunna smita in i ett växthus, bryta åt sig en stor solmogen, röd och saftig paprika direkt från plantan och hugga tänderna i den. Ansiktet blev väldigt rött och aningen klibbigt efter att man smaskat i sig den präktiga grönsaken. Gudomligt gott.

*Det blev sällan tråkigt med syskonen på gården. Här verkar jag ligga i underläge i ett snökrig med min storebror Frej, antagligen i början på 2000talet.*

Mina föräldrar har alltid varit, och är, mångsysslare. De är relativt spontana och inte rädda för att testa på något nytt och vidga sina vyer. De har inte varit rädda för att jobba intensivt, mycket och hårt. Genom åren har de odlat många olika slags grödor. För några år sedan stod det till exempel ett bananträd i vårt växthus. Tyvärr hann aldrig bananträdet ge någon skörd innan plantan blev för hög och vi valde att ta bort det. Att testa nya sorter och grödor har varit inspirerande och roligt att följa med som barn och ung. Min man testade till exempel att odla jordnötter en sommar. Det blev faktiskt några nötter som vi kunde äta. Batat är en annan växt som vi testat på och som vi nu odlat under flera år.

*Ipomea batatas, batat eller sötpotatis. Sorten heter Erato White.*

Då det blev dags för vidare studier efter högstadiet fanns inga trädgårdsskolor på min ansökningsblankett. Det blev en gymnasieutbildning och sedan studier som ledde till en Socionom YH examen. Ett intresse för biologi och miljö hade jag nog, speciellt under gymnasietiden. Har fortfarande kvar mina biologiböcker och skrev studentprovet i biologi första gången på våren andra året i gymnasiet. Minns att jag läste till studentprovet tillsammans med min mamma. Tror vi båda var lika ivriga och intresserade.

I sju år bodde jag annanstans – i Tammerfors, Ekenäs, Åbo och fem månader i Bradford, England. Jag studerade, sällskapade och utforskade världen. Men var ofta hem på besök och kunde hjälpa till på sommarloven.

*Jag i maj 2007. Antagligen har vi just sått majsen som man ser i bakgrunden. På andra bilden är det potatisläggning 2014 med John, Ragna-Lise och Madicken.*

Samtidigt som mina föräldrar började prata om pensionering och om att sakta trappa ner på verksamheten på hemgården, det vill säga att så kallat ”downshifta”, började jag fundera på att flytta tillbaka till hemtrakterna igen. Min sambo hade redan tidigt klart för sig att han ville bli en ung pappa. Så när vi började fundera på framtiden tillsammans i samma veva som odlingarna och växthusen i Bromarv var i behov av nya krafter så var steget att flytta till Bromarv inte svårt att ta. Jag har enbart goda minnen från min barndom i Bromarv (jag har antagligen förträngt de dåliga minnena) och jag hade svårt att föreställa mig en uppväxt för mina barn i en stadsmiljö. Speciellt relationen och närheten till naturen som jag fick som barn har jag värdesatt mycket som vuxen.

*Ut på promenad i en snötäckt Bromarvskog nära Tallbacka, februari 2021.*

Min familj blev glad då jag och min sambo visade intresse för att ta över verksamheten på gården. För mig kändes det viktigt att gården skulle vara livskraftig även i framtiden. Där fanns ett färdigt kundunderlag och direktförsäljningskanal, maskinpark, utrymmen, odlingsareal, verktyg och redskap. Ett fullt fungerande koncept som vi gärna ville bygga vidare på.

I Bromarv fanns allting som jag tyckte att en småbarnsfamilj behöver: daghem, skola, eftisverksamhet och butik. I ärlighetens namn var det platsen och gården som lockade mig mest tillbaka. Att jobba som jordbrukare var visserligen nytt och spännande men ganska obekant för en som tidigare jobbat på daghem. Jag hade ju såklart erfarenheter från att ha jobbat med min mamma och pappa på gården men annars saknade jag utbildning inom området. För min sambo som utbildat sig till sjökapten måste det om möjligt ha varit ännu mer nytt och spännande, allt det här med odling.

I januari 2017 genomförde vi officiellt generationsväxlingen. Innan det hann vi delta i en generationsväxlingsdag. Jag och min sambo gick också en Lant20 utbildning för att lära oss grunderna i landsbygdsföretagande och förbereda oss för det nya livet på landet. Vi valde att bli jordbruksföretagare på heltid. Vår dotter Sidonia var en vecka gammal då vi skrev under köpebrevet för gården i januari 2017.

*Foton från en studieresa till Danmark och Tyskland med Lant20gänget 2016. Det var en intressant och rolig resa.*

I februari 2019 fick vi vårt andra barn, Eskil. Samma vårvinter flyttade vi fysiskt till gården. Vi inleder nu vår sjätte odlingssäsong som huvudodlare på gården. De fem första säsongerna har varit mycket olika varandra, fullspäckade med lärorika stunder. Stundvis har det varit väldigt intensivt och stressigt, för att varvas med lugnet, stillheten och tystnaden som man kan uppleva på landet.

Jag ångrar inte en sekund att vi valde att flytta till Bromarv. Och jag ser nyfiket framemot vad vår sjätte odlingssäsong kommer att erbjuda. De första fröna är sådda och planerna skissade. Lånar avslutningsvis min favorit fredagsfras för tillfället; “Vart är vi påväg?”

Runa-Linn Silander,
Bromarv februari 2022

Odlingsplanering och Market Gardening

Hösten 2021 påbörjade jag nya studier. Denna gång en fördjupningskurs i Market Gardening som arrangeras av Novia öppna YH. Kursen pågår fram till mars och som deltagare finns flera som liksom jag gått kursen i permakultur och regenerativt jordbruk 2019-2021. Som utvecklingsarbete ska vi göra våra egna odlingsplaner.

Odlingsplanering gör vi på Tallbacka inför varje säsong. Redan under sommaren noterar man i huvudet eller på någon papperslapp ifall det är något man måste/borde/vill ändra på tills nästa säsong. På hösten brukar vi sedan sätta oss ner tillsammans och utvärdera säsongen mer ordentligt. Ofta i samband med att vi smakar på och bedömer årets nya tomatsorter. Under denna palaver ser vi på verksamheten som helhet och reflekterar kring många olika aspekter som har med gården att göra – byggprojekt, klimat, väder och vind, energifrågor, arbetskraft (eller brist på den), tidsanvändning, odlade grödor, olika sorter och dess egenskaper, bevattning, gödsling mm.

Vad lyckades bra under säsongen, vad gick mindre bra och var det något som blev riktigt urdåligt?

– Vi utvärderar alla här lite på olika sätt. En av oss skriver väldigt kort och koncist med franska streck. En annan använder långa meningar med mängder av beskrivande ord och fraser. Medan en av oss lämnar en mer visuell utvärdering (John Silanders utvärderingsblankett hösten 2021). –

Det är många som undrar vad vi gör under vintern, när vi inte odlar?

Vi gör en mångfald av grejer! Städar växthus, lider och förråd, går igenom fröskåpet, bläddrar i frökataloger och gör beställningar, pappersjobb, bygg- och reparationsarbeten, inköp och planering… Egentligen allt det där som vi inte hunnit göra under odlingssäsongen. Och det är svårt att förklara hur en typisk dag ser ut, eftersom alla dagar är olika. Hur dagen/veckan/månaden utformas beror på många faktorer som inte alltid går att förutspå.

Men det viktigaste är kanske att vi tar en liten andningspaus på vintern. Saktar ner för att samla krafter inför nästa högsäsong. I år inleddes lågsäsongen (semestern) med magsjuka och avslutades med 10 dagars coronakarantän. Så kan det också gå. Här nedan har jag skissat upp en lite förenklad bild över hur vårt år ser ut, på ett ungefär, i stora drag:

*Jag är också en visuell typ och jobbar gärna med papper och penna..*

Vår odlingssäsong är officiellt lite på 7 månader, men om hösten är fin försöker vi förlänga säsongen så gott det går och om ivern slår till kan vi börja något tidigare på våren. År 2020 åt jag den sista ”färska” Tallbacka tomaten (dvs eftermognade tomaten) på julafton, 24.12. I år har vi ännu kvar två stycken från säsongen 2021.

– *6.1.2022. Det går på inget sätt att jämföra eftermognade tomater med solmogna sommartomater. Men samtidigt finns det en charm i att äta allt som man odlat själv.*

Jag har inte kommit över någon riktigt bra översättning på begreppet Market Gardening. På vissa ställen översätts det med ordet handelsträdgård. Men då jag tänker på en handelsträdgård tänker jag mer på en gård med enbart plantförsäljning, vilket inte motsvarar det som sker på en Market Garden.

Biointensiv odling är en annan beskrivning som också förekommer, som enligt mej beskriver fenomenet lite bättre. Det handlar alltså om att odla en stor diversitet av grödor effektivt och småskaligt med jordhälsan i fokus. Man eftersträvar god planthälsa, en intensiv produktion och en välmående jord. Minimering av jordbearbetning och en god jordstruktur är centralt och försäljningen sker direkt till slutkunder. På jordbruksverket kan den som är intresserad läsa mer ingående om vad det handlar om. Även Landsbygdens Folk har skrivit en artikel om odlingsmodellen.

Mitt mål med studierna denna vinter är att de ska leda till den mest ingående, utförliga, strukturerade och begrundade odlingsplanering som jag någonsin har gjort. Det är absolut inte ett omöjligt mål att uppnå då min odlingskarriär fortfarande är ung och planeringen tidigare till viss del varit rätt så ostrukturerad. Vi inleder vår sjätte odlingssäsong som huvudsakliga odlare på gården detta år. Och det är spännande tider vi lever i.

Samtidigt ser jag framemot att lära känna de andra på kursen och få ta del av deras odlingar och tankar. Här nedan kommer ett gäng bilder från gården. Det har varit en del snö att handskas med den senaste tiden, hönorna har inte helt förstått att det är vinter och lågsäsong utan värper ännu flitigt. Nyligen införskaffades också en ny paketbil. Den passar väl in i det rådande snöiga landskapet.

Med önskan om en fortsatt fin (och frisk!) vintertid,
Runa-Linn

Säsongen 2021

Tiden går så fort när man har roligt. Denna sommar och högsäsong har verkligen flugit förbi och det är dags att blicka tillbaka. Mycket har vi gjort trots att en del blivit ogjort. Optimisten i mig trodde bland annat att jag skulle hinna sitta ner och reflektera regelbundet under sommaren. Verkligheten blev en annan med få sporadiska stunder av utvärdering och eftertanke. Men nu har vi ju just en lång vinter framför oss och tid för tankepaus.

Det har varit en absolut strålande sommar, bokstavligen. Solen har lyst mycket och med hjälp av solpanelerna som installerades förra hösten har vi kunnat ta tillvara en hel del solenergi. Vi har varit nöjda med systemet och sparat på våra elräkningar. Också våra solfångare har fungerat utmärkt och vi har inte behövt elda för att värma upp huset eller få varmt bruksvatten.

*– Solpanelerna och gården från fågel-/drönarperspektiv våren 2021 –*

Det har varit tungt att förse alla våra grödor med vatten under den långa varma perioden. Som tur har vi ett automatiskt bevattningssystem/droppbevattning som har fungerat bra för tomaterna. Ute på friland har vi vattenspridare som har underlättat vår vardag. Tomaterna gav en stor skörd i juli men en lite mindre höstskörd, vilket var väntat med tanke på väderomständigheterna. Åtgången har varit bra och vi är otroligt tacksamma för alla våra härliga kunder! Det är sann och äkta glädje att se vår trädgård och våra produkter bli taggade på instagram eller nämnda på facebook. Likaså är det alltid lika roligt att träffa kunder vid vår självbetjäningsvagn som verkligen uppskattar det vi gör. Tack!

Varje säsong är olik den andra och varje år försöker vi testa på något nytt. På våren odlade jag min fösta knölfänkål och jag är mycket nöjd över resultatet. Physalisen, Ananaskörsbären, har också vuxit kraftigt och varit en trevlig växt att bekanta sig med. Andra grödor som jag är speciellt glad över i år är alla våra chilin och auberginen som frodats i det varma växthusklimatet. På borden i ett av växthusen har olika färgers snackpaprikor funnits. Också paprikan har tyckt om värmen och solen. Vi har haft lite med fjärilslarv- och bladlusangrepp vilket har varit skönt. De förebyggande insatserna av biologisk och mekanisk skadedjursbekämpning har varit lyckade.

Och visst är jag nöjd med tomaterna.

Det som har lyckats mindre bra under säsongen är odlingen på friland. Eftersom det har funnits behov av extra mycket bevattning ser man tydligt tecken på näringsbrist i grönsakslandet. Speciellt där vattenspridarna har vattnat mest. Vi borde alltså med facit i hand grundgödslat bättre och gödslat bättre under säsongen. Som vanligt har vi under högsommaren inte hunnit med ogräsbekämpningen på friland. Det jobbigaste ogräset vi tampas med är hönshirs och det växer upp precis överallt. För tillfället försöker vi fundera på olika ogrässtrategier och hur vi kunde lyckas bättre med att hantera hönshirsen i odlingen.

Vi har heller inte hunnit ägna oss åt så mycket täckodling som jag skulle ha velat. Men den del av landet där vi har täckodlat är den del som hållit mest näring och vatten och gett den bästa skörden.

Inför nästa säsong

Som sagt har tiden gått väldigt fort och jag kan knappt fatta att vi är i slutet av september redan. Vi har ju så mycket kvar att göra tänker jag. Plasten ska bytas på ett av växthusen. Detta kommer göras med talkokrafter i oktober. Samtidigt som plasten byts går vi över till ett nytt system där dubbelplasten åtskiljs med hjälp av en fläkt i stället för band som vi har haft tidigare.

Vi har köpt nya (begagnade) bord till första växthuset. De kommer vi att placera in och göra i ordning efter att vi städat ut växthusen. Blir lite funderas över hurdant system vi vill ha till borden. Ett tidskrävande arbetsmoment denna sommar har varit bevattningen av bland annat borden. Om vi kunde få dem mer lättskötta skulle vi kunna frigöra en hel del tid.

En kraftig tromb/virvelvind blåste sönder ett av plasten i juli 2021 som här fixas av John och Ragna-Lise.

Till sist en hönsuppdatering!

*Den gråa i mitten, “Sir Chicken”, är en fluffig favorit.*

På våren kläcktes, som jag beskrivit i ett tidigare inlägg, en ny skara höns till vår lilla flock. De har fått utvecklas och ströva runt här hos oss under säsongen. Vi försökte hålla dem inom ett instängslat område i början men gav ganska snabbt upp då de lärde sig hoppa/flyga eller bara vandra ut genom diverse hål i stängslet.

*Visst är det mysigt att bli påtittad av ett gäng hönor och tuppar vid frukostbordet…*

I augusti/september började våra ”nya” hönor äntligen lägga ägg. Äggen är fortfarande små och kommer i olika färger eftersom vi har en väldigt brokig skara hönsindivider.

I september tog vi också bort 6st tuppar från vårt hönseri för att jämna ut flocken. Vi bevarade två ungtuppar. Det betyder att vi nu har tre tuppar som delar på 16 hönor. Vi får se om de klarar av att samsas. Blir det bråk måste vi kanske ta bort någon till tupp. De sex som vi slaktade for i frysen och kommer bli mättande tupprätter i vinter.

Avslutningsvis två till favoritfoton/minnen från säsongen:

Hösthälsningar från Tallbacka Trädgård,
Runa-Linn

Äggkläckning i äggkläckningsmaskin

Det har nu gått lite på ett år sedan vi skaffade våra första egna höns. Här kan du läsa mer om hur det begav sig. Vår tupp, Heimo, var en mycket stor och bra tupp. Han försvarade sina hönor med sporrar, näbb och klor. Men tyvärr passar det inte att ha en alltför aggressiv och beskyddande tupp då man också har små barn i närheten. Vi valde alltså att slakta Heimo och låta en av våra ungtuppar ta över befälet i hönshuset på hösten.

*“The Chosen One” tuppen i favorit almen och Snöflinga hönan.*

Över vintern har våra fem hönor och ena tupp bott i sitt hönshus. De har fått gå ute tills det blev snö och minusgrader. På våren behövde deras inhägnade utebur fixas till lite eftersom snön under vintern hade visat sin kraft och böjt på konstruktionen. Nu är inhägnaden åter tät och stabil. Hönorna har fått komma ut igen med sin tupp.

*Hönseri Ett med hönspappan på nyfixade taket.*

Av en god vän fick vi förfrågan om vi ville låna en äggkläckningsmaskin nu under våren. Vi beslöt oss för att testa kläcka med maskin. Ifjol var vi med om två ruvningar under höna som lyckades bra, men tyvärr hade vi besök av både räven och duvhöken som lyckades fara iväg med alla utom en kyckling. Vårt hönshus har kapacitet för fler invånare så vi blev riktigt glada över att få låna en kläckningsmaskin.

*Maskinen fick stå på ett sidobord i köket. Den skötte av vändningen av äggen automatiskt och höll rätt temperatur och fuktighet.*

Äggen togs från våra egna hönor och från två bekanta. Två gånger lystes äggen. En gång efter ca 7 dagar och en andra gång vid ca 15 dagar. Dag 18 tog vi bort vändningsdelen från maskinen och redan kvällen efter det, dag 19, kläcktes de första tre äggen. Det är spännande och fascinerande att följa med en kläckning! Morgonen därpå kläcktes tre kycklingar till.

De första tre nykläckta kycklingarna!

Sedan fortsatte kläckningarna i snabb takt. Av totalt 24 ägg kläcktes 21. En lyckad kläckning med andra ord. Kycklingarna fick kläckas i lugn och ro i maskinen och efter att de piggnat till en stund och torkat upp flyttades de till en inredd pafflåda i badrummet. De flyttades gruppvis så att ingen skulle behöva flyttas ensam. Den sista, det tjugoförsta ägget att kläckas, hade lite svårt att lossna och komma ut ur sitt ägg. Antagligen hade det blivit lite för torrt i maskinen då vi öppnat på locket oftare. Då kycklingen var halvt ute hjälpte vi försiktigt kycklingen att lossna från äggskalet. Eftersom denna smått tilltufsade kyckling blev kläckt närmast första maj fick hen heta Valborg. De övriga har vi inte namngett. Ännu.

*Valborg piggnade snabbt till och blev en fin spräcklig del av vårt stora brokiga kycklingsällskap.*

Vi hade inte riktigt förväntat oss att få 21st kycklingar men vi är glada över dem allesammans. De äter, dricker, sover och kackar. I stora mängder. De första dagarna fick de mosat kokt ägg och vatten, senare lite havregryn och finklippt nata (våtarv). Vi insåg snabbt att de kommer att äta oss ur huset med tiden så vi köpte också lite färdigt kycklingfoder. Och en större pafflåda att bo i. I övrigt behöver de inte så mycket annat än värme, skydd och omsorg.

Nu hoppas vi att det inte är 20 tuppar och en höna som vi har fått. Ska bli roligt att följa med hur de växer och hurdan könsfördelning det blir. Hoppas också att det snart blir mer varmt och sommar därute så att vi kan bygga en avskild inhägnad åt dem i hönshuset. Efter att de har fått bekanta sig med utemiljön/hönshuset blir det sedan dags att bekanta dem med de äldre hönorna och tuppen. Spännande tider. Nu låter det som ett fågelzoo varje gång man besöker vårt badrum. Visst ska det bli skönt att få gå på toaletten i tystnad igen vid nåt skede. Men samtidigt är dom ju så mäkta söta att titta på.

*Här har dom fått testa på att sandbada och att sitta på “pinne”.*

Hälsningar från kycklingfarmen i Bromarv,
Runa-Linn