Rucola, och annat grönt

Såhär på våren när det ännu är snö och kallt där ute brukar jag få sug efter bladgrönt. Speciellt då solen har visat sig så mycket den senaste tiden har jag fått lust att också odla lite inomhus, inte bara ute i växthusen. I år testade jag att så lite gammalt rucolafrö (bäst före 2009!) inomhus. Och då jag nu ändå hade lite plats över (man måste ju fylla utrymmet man har till max) blev det lite basilika, timjan och sallatslök också.

Hos oss blir det lätt frön över i fröpåsarna då vi sår eller så hinner vi helt enkelt inte så allt som man planerat under en säsong. Men släng inte bort gamla frön per automatik. Många frön gror långt efter sitt bäst före datum, om än inte lika bra. Så var det också med dessa gamla rucolafrön. De grodde inte bra, men tillräckligt för att fylla en mindre balkonglåda i söderfönstret. Tillsammans med lite basilika, timjan och sallatslök.

Vissa frön har en lång grobarhet medan andra blir odugliga snabbare. Runåbergs fröer har en bra tabell där man kan kolla upp ungefär hur länge frön håller och tips på hur man kan kolla grobarheten.

Ett annat tips jag vill dela med mig av handlar om rucola. Rucola, eller senapskål som den egentligen heter (Eruca vesicaria), är en flikbladig växt med en ganska kraftig smak. Jag gjorde misstaget att i min iver erbjuda barnen varsitt blad att smaka på. Alla tre barnen (3, 5 och 9år) stoppade glatt in bladet i munnen för att sekunden efter spotta ut det igen. ”Mamma det smakar starkt” fick jag höra. Och visst, då jag själv tog en tugga måste jag erkänna att det var allt annat än gott. Aningen beskt och pepprigt, inte alls en gemytlig smak i min mun heller.

Kort därefter dök Farbror Gröns inlägg om just rucola upp i mitt flöde. I inlägget påstås det att ost mildrar rucolans smak. Detta ville jag testa och voilá – som natt och dag. Rucola behöver helt klart en smakkompis av något slag. Ost var en bra sådan kompis. Nu måste jag bara vänta på rätt ögonblick att få mina barn att våga smaka på rucola igen. Denna gång inlindad i en ostskiva.

Kombinerat med ost kunde jag lägga en hel drös rucola på smörgåsen. Smakade toppen. Måste tilläggas att brödet bakats av Bageri Bergboden och gjorde sitt för att lyfta smakupplevelsen ytterligare.

I övrigt har mars månad flutit förbi rätt så normalt, odlingsmässigt. Läget ute i världen oroar och väcker en hel del tankar och funderingar. Men inne i växthusen har allting löpt på som förut.

Just idag verkar bli en rätt så kall och mulen dag men enligt väderprognosen lär det bli varmare igen till slutet av veckan. Vi närmar oss mer intensiva tider på gården med mer jobb och mindre ledigt. Men jag trivs mycket väl i vårens växthus med plantor, mylla och vårlukt. Barnen kommer också gärna med och grejar i växthusen där man kan springa utan jacka.

Försäljningen vid vägen har även den vaknat till liv. För tillfället finns där många fina fågelholkar till salu. Det är Bromarfs Hembygdsmuseumförening r.f. som säljer holkarna. Och naturligtvis har mjödbryggaren påbörjat mjödproduktionen, trots snö och kyla.

Vårhälsningar från Tallbacka
//Runa-Linn

Min jordbrukarhistoria – Hur vi valde att flytta till Bromarv och bli landsbygdsföretagare

En snörik vinter i början av Karlssons tid på Tallbacka.

Min koppling till gården Tallbacka (eller Blombacka som fastigheten heter officiellt) började med att mina föräldrar, Göran och Katarina Karlsson, köpte gården 1986. Efter att ha letat efter en gård i olika trakter kom de till Bromarf. Platsen mötte deras önskningar och de tog sitt pick och pack från Överby i Esbo och flyttade hit. Våren 1986 hade de grundat Tallbacka Trädgård och inlett sin första odlingssäsong. Min storasyster Ragna-Lise var då ett år gammal.

Katarina och Göran brukar jorden på Tallbacka våren 1986, med Ragna-Lise i hasorna.

Året 1991 föddes lilla jag. 91an Karlsson. Det var en påskhelg i mars. Två år innan hade min storebror Frej kommit till världen, vilket var lite av en bedrift. Det hade nämligen inte fötts en pojke till gården på mycket länge. De förra ägarna hade fått sex döttrar men ingen son. I november 1994 föddes sedan ett fjärde barn. Också detta lilla underverk visade sig vara en pojke som fick namnet Kåre.

Familjen Karlsson. Hunden Elli bodde också på gården under en stor del av min uppväxt. En mycket snäll och smart hund.

Under min barndom fanns nog aldrig några tankar om att bli jordbrukare eller att börja jobba ”på riktigt” på gården. Såklart har vi alla barn hjälpt till på olika sätt – det gör man ju när man är en familj. Man hjälper varandra då det behövs. Jag sommarjobbade med kompisar och syskonen på gården. Vi rensade i majsåkern medan vi lekte olika ordlekar, var med och skördade, städade och gjorde andra små sysslor. Ett fint minne jag har är smaken av färsk paprika. Jag älskade paprika och tänk att kunna smita in i ett växthus, bryta åt sig en stor solmogen, röd och saftig paprika direkt från plantan och hugga tänderna i den. Ansiktet blev väldigt rött och aningen klibbigt efter att man smaskat i sig den präktiga grönsaken. Gudomligt gott.

Mina föräldrar har alltid varit, och är, mångsysslare. De är relativt spontana och inte rädda för att testa på något nytt och vidga sina vyer. De har inte varit rädda för att jobba intensivt, mycket och hårt. Genom åren har de odlat många olika slags grödor. För några år sedan stod det till exempel ett bananträd i vårt växthus. Tyvärr hann aldrig bananträdet ge någon skörd innan plantan blev för hög och vi valde att ta bort det. Att testa nya sorter och grödor har varit inspirerande och roligt att följa med som barn och ung. Min man testade till exempel att odla jordnötter en sommar. Det blev faktiskt några nötter som vi kunde äta. Batat är en annan växt som vi testat på och som vi nu odlat under flera år.

Ipomea batatas, batat eller sötpotatis. Sorten heter Erato White.

Då det blev dags för vidare studier efter högstadiet fanns inga trädgårdsskolor på min ansökningsblankett. Det blev en gymnasieutbildning och sedan studier som ledde till en Socionom YH examen. Ett intresse för biologi och miljö hade jag nog, speciellt under gymnasietiden. Har fortfarande kvar mina biologiböcker och skrev studentprovet i biologi första gången på våren andra året i gymnasiet. Minns att jag läste till studentprovet tillsammans med min mamma. Tror vi båda var lika ivriga och intresserade.

I sju år bodde jag annanstans – i Tammerfors, Ekenäs, Åbo och fem månader i Bradford, England. Jag studerade, sällskapade och utforskade världen. Men var ofta hem på besök och kunde hjälpa till på sommarloven.

Samtidigt som mina föräldrar började prata om pensionering och om att sakta trappa ner på verksamheten på hemgården, det vill säga att så kallat ”downshifta”, började jag fundera på att flytta tillbaka till hemtrakterna igen. Min sambo hade redan tidigt klart för sig att han ville bli en ung pappa. Så när vi började fundera på framtiden tillsammans i samma veva som odlingarna och växthusen i Bromarv var i behov av nya krafter så var steget att flytta till Bromarv inte svårt att ta. Jag har enbart goda minnen från min barndom i Bromarv (jag har antagligen förträngt de dåliga minnena) och jag hade svårt att föreställa mig en uppväxt för mina barn i en stadsmiljö. Speciellt relationen och närheten till naturen som jag fick som barn har jag värdesatt mycket som vuxen.

Ut på promenad i en snötäckt Bromarvskog nära Tallbacka, februari 2021.

Min familj blev glad då jag och min sambo visade intresse för att ta över verksamheten på gården. För mig kändes det viktigt att gården skulle vara livskraftig även i framtiden. Där fanns ett färdigt kundunderlag och direktförsäljningskanal, maskinpark, utrymmen, odlingsareal, verktyg och redskap. Ett fullt fungerande koncept som vi gärna ville bygga vidare på.

I Bromarv fanns allting som jag tyckte att en småbarnsfamilj behöver: daghem, skola, eftisverksamhet och butik. I ärlighetens namn var det platsen och gården som lockade mig mest tillbaka. Att jobba som jordbrukare var visserligen nytt och spännande men ganska obekant för en som tidigare jobbat på daghem. Jag hade ju såklart erfarenheter från att ha jobbat med min mamma och pappa på gården men annars saknade jag utbildning inom området. För min sambo som utbildat sig till sjökapten måste det om möjligt ha varit ännu mer nytt och spännande, allt det här med odling.

I januari 2017 genomförde vi officiellt generationsväxlingen. Innan det hann vi delta i en generationsväxlingsdag. Jag och min sambo gick också en Lant20 utbildning för att lära oss grunderna i landsbygdsföretagande och förbereda oss för det nya livet på landet. Vi valde att bli jordbruksföretagare på heltid. Vår dotter Sidonia var en vecka gammal då vi skrev under köpebrevet för gården i januari 2017.

I februari 2019 fick vi vårt andra barn, Eskil. Samma vårvinter flyttade vi fysiskt till gården. Vi inleder nu vår sjätte odlingssäsong som huvudodlare på gården. De fem första säsongerna har varit mycket olika varandra, fullspäckade med lärorika stunder. Stundvis har det varit väldigt intensivt och stressigt, för att varvas med lugnet, stillheten och tystnaden som man kan uppleva på landet.  

Jag ångrar inte en sekund att vi valde att flytta till Bromarv. Och jag ser nyfiket framemot vad vår sjätte odlingssäsong kommer att erbjuda. De första fröna är sådda och planerna skissade. Lånar avslutningsvis min favorit fredagsfras för tillfället; “Vart är vi påväg?”

Runa-Linn Silander,
Bromarv februari 2022

Odlingsplanering och Market Gardening

Hösten 2021 påbörjade jag nya studier. Denna gång en fördjupningskurs i Market Gardening som arrangeras av Novia öppna YH. Kursen pågår fram till mars och som deltagare finns flera som liksom jag gått kursen i permakultur och regenerativt jordbruk 2019-2021. Som utvecklingsarbete ska vi göra våra egna odlingsplaner.

Odlingsplanering gör vi på Tallbacka inför varje säsong. Redan under sommaren noterar man i huvudet eller på någon papperslapp ifall det är något man måste/borde/vill ändra på tills nästa säsong. På hösten brukar vi sedan sätta oss ner tillsammans och utvärdera säsongen mer ordentligt. Ofta i samband med att vi smakar på och bedömer årets nya tomatsorter. Under denna palaver ser vi på verksamheten som helhet och reflekterar kring många olika aspekter som har med gården att göra – byggprojekt, klimat, väder och vind, energifrågor, arbetskraft (eller brist på den), tidsanvändning, odlade grödor, olika sorter och dess egenskaper, bevattning, gödsling mm.

Vad lyckades bra under säsongen, vad gick mindre bra och var det något som blev riktigt urdåligt?

– Vi utvärderar alla här lite på olika sätt. En av oss skriver väldigt kort och koncist med franska streck. En annan använder långa meningar med mängder av beskrivande ord och fraser. Medan en av oss lämnar en mer visuell utvärdering (John Silanders utvärderingsblankett hösten 2021). –

Det är många som undrar vad vi gör under vintern, när vi inte odlar?

Vi gör en mångfald av grejer! Städar växthus, lider och förråd, går igenom fröskåpet, bläddrar i frökataloger och gör beställningar, pappersjobb, bygg- och reparationsarbeten, inköp och planering… Egentligen allt det där som vi inte hunnit göra under odlingssäsongen. Och det är svårt att förklara hur en typisk dag ser ut, eftersom alla dagar är olika. Hur dagen/veckan/månaden utformas beror på många faktorer som inte alltid går att förutspå.

Men det viktigaste är kanske att vi tar en liten andningspaus på vintern. Saktar ner för att samla krafter inför nästa högsäsong. I år inleddes lågsäsongen (semestern) med magsjuka och avslutades med 10 dagars coronakarantän. Så kan det också gå. Här nedan har jag skissat upp en lite förenklad bild över hur vårt år ser ut, på ett ungefär, i stora drag:

Jag är också en visuell typ och jobbar gärna med papper och penna..

Vår odlingssäsong är officiellt lite på 7 månader, men om hösten är fin försöker vi förlänga säsongen så gott det går och om ivern slår till kan vi börja något tidigare på våren. År 2020 åt jag den sista  ”färska” Tallbacka tomaten (dvs eftermognade tomaten) på julafton, 24.12. I år har vi ännu kvar två stycken från säsongen 2021.

6.1.2022. Det går på inget sätt att jämföra eftermognade tomater med solmogna sommartomater. Men samtidigt finns det en charm i att äta allt som man odlat själv.

Jag har inte kommit över någon riktigt bra översättning på begreppet Market Gardening. På vissa ställen översätts det med ordet handelsträdgård. Men då jag tänker på en handelsträdgård tänker jag mer på en gård med enbart plantförsäljning, vilket inte motsvarar det som sker på en Market Garden.

Biointensiv odling är en annan beskrivning som också förekommer, som enligt mej beskriver fenomenet lite bättre. Det handlar alltså om att odla en stor diversitet av grödor effektivt och småskaligt med jordhälsan i fokus. Man eftersträvar god planthälsa, en intensiv produktion och en välmående jord. Minimering av jordbearbetning och en god jordstruktur är centralt och försäljningen sker direkt till slutkunder. På jordbruksverket kan den som är intresserad läsa mer ingående om vad det handlar om. Även Landsbygdens Folk har skrivit en artikel om odlingsmodellen.

Mitt mål med studierna denna vinter är att de ska leda till den mest ingående, utförliga, strukturerade och begrundade odlingsplanering som jag någonsin har gjort. Det är absolut inte ett omöjligt mål att uppnå då min odlingskarriär fortfarande är ung och planeringen tidigare till viss del varit rätt så ostrukturerad. Vi inleder vår sjätte odlingssäsong som huvudsakliga odlare på gården detta år. Och det är spännande tider vi lever i.

Samtidigt ser jag framemot att lära känna de andra på kursen och få ta del av deras odlingar och tankar. Här nedan kommer ett gäng bilder från gården. Det har varit en del snö att handskas med den senaste tiden, hönorna har inte helt förstått att det är vinter och lågsäsong utan värper ännu flitigt. Nyligen införskaffades också en ny paketbil. Den passar väl in i det rådande snöiga landskapet.

Med önskan om en fortsatt fin (och frisk!) vintertid,
Runa-Linn

Säsongen 2021

Tiden går så fort när man har roligt. Denna sommar och högsäsong har verkligen flugit förbi och det är dags att blicka tillbaka. Mycket har vi gjort trots att en del blivit ogjort. Optimisten i mig trodde bland annat att jag skulle hinna sitta ner och reflektera regelbundet under sommaren. Verkligheten blev en annan med få sporadiska stunder av utvärdering och eftertanke. Men nu har vi ju just en lång vinter framför oss och tid för tankepaus.

Det har varit en absolut strålande sommar, bokstavligen. Solen har lyst mycket och med hjälp av solpanelerna som installerades förra hösten har vi kunnat ta tillvara en hel del solenergi. Vi har varit nöjda med systemet och sparat på våra elräkningar. Också våra solfångare har fungerat utmärkt och vi har inte behövt elda för att värma upp huset eller få varmt bruksvatten.

– Solpanelerna och gården från fågel-/drönarperspektiv våren 2021 –

Det har varit tungt att förse alla våra grödor med vatten under den långa varma perioden. Som tur har vi ett automatiskt bevattningssystem/droppbevattning som har fungerat bra för tomaterna. Ute på friland har vi vattenspridare som har underlättat vår vardag. Tomaterna gav en stor skörd i juli men en lite mindre höstskörd, vilket var väntat med tanke på väderomständigheterna. Åtgången har varit bra och vi är otroligt tacksamma för alla våra härliga kunder! Det är sann och äkta glädje att se vår trädgård och våra produkter bli taggade på instagram eller nämnda på facebook. Likaså är det alltid lika roligt att träffa kunder vid vår självbetjäningsvagn som verkligen uppskattar det vi gör. Tack!

Varje säsong är olik den andra och varje år försöker vi testa på något nytt. På våren odlade jag min fösta knölfänkål och jag är mycket nöjd över resultatet. Physalisen, Ananaskörsbären, har också vuxit kraftigt och varit en trevlig växt att bekanta sig med. Andra grödor som jag är speciellt glad över i år är alla våra chilin och auberginen som frodats i det varma växthusklimatet. På borden i ett av växthusen har olika färgers snackpaprikor funnits. Också paprikan har tyckt om värmen och solen. Vi har haft lite med fjärilslarv- och bladlusangrepp vilket har varit skönt. De förebyggande insatserna av biologisk och mekanisk skadedjursbekämpning har varit lyckade.

Och visst är jag nöjd med tomaterna.

Det som har lyckats mindre bra under säsongen är odlingen på friland. Eftersom det har funnits behov av extra mycket bevattning ser man tydligt tecken på näringsbrist i grönsakslandet. Speciellt där vattenspridarna har vattnat mest. Vi borde alltså med facit i hand grundgödslat bättre och gödslat bättre under säsongen. Som vanligt har vi under högsommaren inte hunnit med ogräsbekämpningen på friland. Det jobbigaste ogräset vi tampas med är hönshirs och det växer upp precis överallt. För tillfället försöker vi fundera på olika ogrässtrategier och hur vi kunde lyckas bättre med att hantera hönshirsen i odlingen.

Vi har heller inte hunnit ägna oss åt så mycket täckodling som jag skulle ha velat. Men den del av landet där vi har täckodlat är den del som hållit mest näring och vatten och gett den bästa skörden.

Inför nästa säsong

Som sagt har tiden gått väldigt fort och jag kan knappt fatta att vi är i slutet av september redan. Vi har ju så mycket kvar att göra tänker jag. Plasten ska bytas på ett av växthusen. Detta kommer göras med talkokrafter i oktober. Samtidigt som plasten byts går vi över till ett nytt system där dubbelplasten åtskiljs med hjälp av en fläkt i stället för band som vi har haft tidigare.

Vi har köpt nya (begagnade) bord till första växthuset. De kommer vi att placera in och göra i ordning efter att vi städat ut växthusen. Blir lite funderas över hurdant system vi vill ha till borden. Ett tidskrävande arbetsmoment denna sommar har varit bevattningen av bland annat borden. Om vi kunde få dem mer lättskötta skulle vi kunna frigöra en hel del tid.

Till sist en hönsuppdatering!

Den gråa i mitten, “Sir Chicken”, är en fluffig favorit.

På våren kläcktes, som jag beskrivit i ett tidigare inlägg, en ny skara höns till vår lilla flock. De har fått utvecklas och ströva runt här hos oss under säsongen. Vi försökte hålla dem inom ett instängslat område i början men gav ganska snabbt upp då de lärde sig hoppa/flyga eller bara vandra ut genom diverse hål i stängslet.

Visst är det mysigt att bli påtittad av ett gäng hönor och tuppar vid frukostbordet…

I augusti/september började våra ”nya” hönor äntligen lägga ägg. Äggen är fortfarande små och kommer i olika färger eftersom vi har en väldigt brokig skara hönsindivider.

I september tog vi också bort 6st tuppar från vårt hönseri för att jämna ut flocken. Vi bevarade två ungtuppar. Det betyder att vi nu har tre tuppar som delar på 16 hönor. Vi får se om de klarar av att samsas. Blir det bråk måste vi kanske ta bort någon till tupp. De sex som vi slaktade for i frysen och kommer bli mättande tupprätter i vinter.

Avslutningsvis två till favoritfoton/minnen från säsongen:

“Ett mullbärsträd i morgonsolen”
“En odlares fötter”.

Hösthälsningar från Tallbacka Trädgård,
Runa-Linn

Äggkläckning i äggkläckningsmaskin

Våra dunbollar, 27.4.2021

Det har nu gått lite på ett år sedan vi skaffade våra första egna höns. Här kan du läsa mer om hur det begav sig. Vår tupp, Heimo, var en mycket stor och bra tupp. Han försvarade sina hönor med sporrar, näbb och klor. Men tyvärr passar det inte att ha en alltför aggressiv och beskyddande tupp då man också har små barn i närheten. Vi valde alltså att slakta Heimo och låta en av våra ungtuppar ta över befälet i hönshuset på hösten.

“The Chosen One” tuppen i favorit almen och Snöflinga hönan.

Över vintern har våra fem hönor och ena tupp bott i sitt hönshus. De har fått gå ute tills det blev snö och minusgrader. På våren behövde deras inhägnade utebur fixas till lite eftersom snön under vintern hade visat sin kraft och böjt på konstruktionen. Nu är inhägnaden åter tät och stabil. Hönorna har fått komma ut igen med sin tupp.

Hönseri Ett med hönspappan på nyfixade taket.

Av en god vän fick vi förfrågan om vi ville låna en äggkläckningsmaskin nu under våren. Vi beslöt oss för att testa kläcka med maskin. Ifjol var vi med om två ruvningar under höna som lyckades bra, men tyvärr hade vi besök av både räven och duvhöken som lyckades fara iväg med alla utom en kyckling. Vårt hönshus har kapacitet för fler invånare så vi blev riktigt glada över att få låna en kläckningsmaskin.

Maskinen fick stå på ett sidobord i köket. Den skötte av vändningen av äggen automatiskt och höll rätt temperatur och fuktighet.

Äggen togs från våra egna hönor och från två bekanta. Två gånger lystes äggen. En gång efter ca 7 dagar och en andra gång vid ca 15 dagar. Dag 18 tog vi bort vändningsdelen från maskinen och redan kvällen efter det, dag 19, kläcktes de första tre äggen. Det är spännande och fascinerande att följa med en kläckning! Morgonen därpå kläcktes tre kycklingar till.

De första tre nykläckta kycklingarna!

Sedan fortsatte kläckningarna i snabb takt. Av totalt 24 ägg kläcktes 21. En lyckad kläckning med andra ord. Kycklingarna fick kläckas i lugn och ro i maskinen och efter att de piggnat till en stund och torkat upp flyttades de till en inredd pafflåda i badrummet. De flyttades gruppvis så att ingen skulle behöva flyttas ensam. Den sista, det tjugoförsta ägget att kläckas, hade lite svårt att lossna och komma ut ur sitt ägg. Antagligen hade det blivit lite för torrt i maskinen då vi öppnat på locket oftare. Då kycklingen var halvt ute hjälpte vi försiktigt kycklingen att lossna från äggskalet. Eftersom denna smått tilltufsade kyckling blev kläckt närmast första maj fick hen heta Valborg. De övriga har vi inte namngett. Ännu.

Valborg piggnade snabbt till och blev en fin spräcklig del av vårt stora brokiga kycklingsällskap.

Vi hade inte riktigt förväntat oss att få 21st kycklingar men vi är glada över dem allesammans. De äter, dricker, sover och kackar. I stora mängder. De första dagarna fick de mosat kokt ägg och vatten, senare lite havregryn och finklippt nata (våtarv). Vi insåg snabbt att de kommer att äta oss ur huset med tiden så vi köpte också lite färdigt kycklingfoder. Och en större pafflåda att bo i. I övrigt behöver de inte så mycket annat än värme, skydd och omsorg.

Nu hoppas vi att det inte är 20 tuppar och en höna som vi har fått. Ska bli roligt att följa med hur de växer och hurdan könsfördelning det blir. Hoppas också att det snart blir mer varmt och sommar därute så att vi kan bygga en avskild inhägnad åt dem i hönshuset. Efter att de har fått bekanta sig med utemiljön/hönshuset blir det sedan dags att bekanta dem med de äldre hönorna och tuppen. Spännande tider. Nu låter det som ett fågelzoo varje gång man besöker vårt badrum. Visst ska det bli skönt att få gå på toaletten i tystnad igen vid nåt skede. Men samtidigt är dom ju så mäkta söta att titta på.

Hälsningar från kycklingfarmen i Bromarv,
Runa-Linn

Små steg i rätt riktning – slutreflektion av studierna

Vi vet mer om himlakropparnas rörelser än om jorden under våra fötter

– Leonardo Da Vinci 1452-1519

Hösten 2019 startade en studiehelhet i Permakultur och regenerativt jordbruk på yrkeshögskolan Novia, med omfattningen 30 studiepoäng delat på sex kurser. Då jag började studierna var jag som ett oskrivet blad. Jag hade aldrig hört om permakultur. Regenerativt jordbruk hade det inte skrivits om i den odlings- och trädgårdslitteratur som jag sporadiskt tagit del av. Nu är det ju så att min korta odlingsbakgrund överlag inte är så häftig. 20 studieveckor av grundläggande lantbruksstudier har jag i bagaget. Allt utöver det har jag lärt mig i praktiken av att jobba med mina otroligt kunniga och visa föräldrar. Men som sagt, jag var, och är, på många sätt väldigt grön i sammanhanget.

Ja vad är det där snacket om permakultur? Kolla här om det känns som att du är ute och cyklar

Det var en helt ny värld för mig. På vintern då vi har det lugnare på gården kunde jag dyka ner helhjärtat i denna spännande kunskapsdjungel och suga i mig av en hel massa, för mig, ny information och nya intryck. Det bästa var nog att få bli en del av ett nytt nätverk av inspirerande människor och kunna samlas kring gemensamma funderingar och reflektioner. Jag syftar alltså på alla de andra som deltagit i kurserna, kursdragare och föreläsare. Eftersom studiehelheten har hållits på distans är detta nätverk utspritt över hela landet och sträcker sig också till grannlandet Sverige. Otroligt roligt har det varit att få höra och se vad andra sysslar med i Österbotten eller på Åland. Eller att få bekanta sig med denna superkvinna och hennes blogg sense of humus!

Permakultur är inget nytt påfund. Och att odla naturenligt har folk gjort, och gör på sina håll, redan en längre tid. Det är egentligen på senare tider som jordbruket globalt har blivit industrialiserat och formats till vad det är idag. Ohållbart, så som mycket annat som vi sysslar med här på jorden. Det odlas färre grödor på större ytor. Handarbete ersätts av maskiner som har blivit större och tyngre. Bekämpningsmedel, konstgödsel, plogar och harvar har hjälpt oss att hantera jorden och skapat förutsättningar för att odla mat relativt effektivt och enkelt. Men det krävs mycket energi och resurser att framställa och använda oss av dessa hjälpmedel. Användningen av kemikalier, konstgödsling, monokulturer och bearbetning av jorden är faktorer som i längden tar mer än vad det ger. Naturen är en komplex helhet som påverkar och påverkas på många olika sätt från många olika håll.

”Framtiden kommer att bygga på småskalighet och mångfald. Inte storskalighet och enfald.”

Borrabro Permakultur

Så hur kan vi odla mer hållbart om forskningen visar att det vi nu gör i stor skala tär på vår livsmiljö?

Inom permakultur kan man ledas av tre huvudprinciper:
 1. Spara och lagra energi 2. Bygg nätverk 3. Slut kretslopp.

Ekosystemen som finns på jorden är naturligt resilienta, energieffektiva och består av olika slags nätverk. Hur kan vi ta modell av detta i vår verksamhet? Det är en fråga som jag har tänkt på mycket under studierna. För att få svar på frågan kan det löna sig att börja från början.

Observation – lär känna ditt område

Vilka resurser/energi har du som flödar in eller ut på ditt område? Hur lyser solen under olika tidpunkter på dagen, året? Hur påverkas området av vind, vatten, frost, höjdskillnader? Vad består jorden av? Finns det andra faktorer som just nu påverkar hur du kan leva och verka på ditt område? Det är betydligt mycket lättare att jobba effektivt och hållbart om man känner sitt område och sina förhållanden utan och innan. För mig har det också handlat mycket om att hitta resurser som redan finns på vår gård. Vi har många uthus och lagerbyggnader som innehåller material och verktyg. Men om jag inte vet att dom finns där har jag väldigt lite nytta av dem. Ibland då jag får en stund över kan jag gå runt på gården, i olika byggnader och observera vad som finns där. På samma sätt är det givande att gå omkring ute och fundera på vad som skulle passa var. Kanske en länga med enbuskar skulle passa på norra sidan av huset, som en vindbarriär mot den kalla nordanvinden? Speciellt på vintern kan det kännas aningen kallt i huset då vinden drämmer till från norr.

Etiken i permakultur utmynnar i att visa omsorg om planeten, visa omsorg om människorna och återföra överskott till planeten och/eller människor (earth care, people care, fair share).

Det regenerativa jordbruket är ett system som ger mer än det tar. Tanken är att inte bara återställa jordens hälsa utan också öka mångfalden och möjliggöra en större absorbering av vatten och kol i marken. Det finns fyra principer för hur du kan jobba med att förbättra jordhälsan och bli mer regenerativ:

  1. Maximera mångfald:
    – undvik ensidighet, idka samplantering, mångsidig växtföljd, djur och växter hör onekligen ihop då det kommer till all slags odling och natur!
  2. Minimera förstörelse/störning:
    – undvik plöjning och vändning av jorden som förstör jordstrukturen, biologisk överbetning (betande djur), kemikalier och pesticider
  3. Maximera jordtäcket:
    – Lämna aldrig jorden bar!
  4. Maximera tiden med levande rötter i jorden:
    – maximera fotosyntes, rötterna matar det livsviktiga mikrolivet i marken, därför är ett grönt växttäcke viktigt.

Kolla in denna gratis online kurs som behandlar grunderna i regenerativt jordbruk, lanserad nu på våren inom ramen för projektet Carbon Action. En mycket informativ och lärorik kurs som kan avläggas på finska eller svenska.

Du har väl hört om hur viktigt det är att ha en bra uppsättning med bakterier i tarmarna för att kroppen ska hållas frisk och kry? Samma gäller i marken där vi odlar vår mat. Vi behöver ett rikt mikroliv i våra odlingsjordar som hjälper till att producera näringsrik och nyttig mat som vi kan äta. The Soil Food Web är ett bra sätt att förklara det hela på, vad jorden verkligen består av och hur viktigt livet i jorden är.

Det här inlägget är på inget sätt heltäckande då det kommer till allt vad jag har funderat kring och lärt mig under de senaste åren kring regenerativt jordbruk och premakultur. Det är endast en bråkdel av allt. Försökte febrilt sammanfatta det viktigaste. Jag vågar inte påstå att jag är klokare nu än tidigare. Kanske mer informerad. Jag har insett att jag har väldigt mycket kvar att lära. Fullärd blir man nog aldrig. Men jag tror att studierna har ökat min medvetenhet en aning. Och det känns som att vi tar små steg i rätt riktning. Jag hoppas att jag lämnar efter mig en gård och en jord som någon annan kan ha glädje och nytta av när jag inte längre finns.

Man lär så länge man odlar

//Runa-Linn

Det ljusnar – sådder, skolningar och annat lärorikt

Ett tydligt tecken på att våren nalkas är att barnen vaknar före väckarklockan på morgonen. Man kan höra en skiftning av ljudbilden i naturen kring gården. Mer mångfacetterat fågelkvitter och ett härligt smattrande, droppande och ibland forsande vattenflöde.  

På gården är vårsådderna på gångs. I år började vi så extra tidigt. Några soliga dagar i februari väckte odlingsivern. I badrummet byggdes en hylla för såaskar och den 11.2 sattes de första fröna. Jag sa till min man att jag ska ”bara så lite penséer”… Det blev nog en hel del annat än penséer; bland annat olika sorters chili, purjo och en blandning kaktus. Kaktusfröna hittades i fröskåpet, i en låda som innehöll en samling udda gamla frön. Tyvärr har fröna dock inte visat några livstecken ännu. Vilket kanske var helt väntat. Påsarna var daterade 2007 och 2009, så väldigt gamla frön. Optimistisk som man är ville jag iallafall ge dem en chans.

Sedan var det dags för paprika, tomat, persilja och aubergine. Vi använder vårt växthuslider till såutrymme på våren. Vi isolerar utrymmet lite extra med bubbelplast och hänger upp växtlampor i taket. Värmeelement och en värmefläkt ger extra värme vid behov. Målet är att använda utrymmet maximalt. När vi lägger energi på att värma upp ett utrymme är det bäst att försöka utnyttja det och fylla det så bra som möjligt. Samtidigt måste man tänka framåt och planera så att man har utrymme i växthuset vid ett senare tillfälle för skolning av plantorna och krukning. Av erfarenhet vet jag att vi alltid har utrymmesbrist på våren i våra växthus men vi har blivit rätt så bra på att pussla in allt vi vill ha och det brukar lösa sig på något vänster. Vissa plantor kan man ganska tidigt lägga utanför växthuset eller på en kallare plats när dagarna blivit varmare och risken för frost är över. Att pussla är roligt.

När tomaterna blivit så stora att det är dags för dem att krukas värmer vi upp en del av växthuset. Vi har en mellanvägg som fälls ner och bord där krukorna får stå tills utplanteringen. Det är här vi befinner oss nu. Väntan på att plantorna vuxit till sig i sina krukor så att de ska få placeras i de permanenta jordbäddarna i växthusen. Genast då tomatplantorna lämnat borden fylls bordsytorna med olika sommarblommor istället.

Krukning, placering och organisering. Vårpusslet i växthuset.

Det finns mycket att göra på gården när våren kommer. Olika underhållsarbeten, reparationer, nya införskaffningar, planering, olika webinarier, föreläsningar och föreningsliv. Allt går inte som på Strömsö och listan med ”gör om, gör rätt” situationer har redan blivit ganska lång. Detta är definitivt en bransch där man lär sig mycket genom att göra. Tur så har vi ett stort nätverk av kunniga och hjälpsamma människor runt omkring oss som gärna hjälper till om det behövs. Tacksamheten är stor för all hjälp vi redan har fått under denna säsong! Och man behöver inte känna sig ensam trots att frustrationen är stor när det ibland (läs: ofta) strular till sig.

Bland annat vedklyven har strulat i år. Men tackvare en lokal superfixare fick vi den snabbt i skick igen och kunde fortsätta med vedarbetet.

Önskar alla en lärorik och ljus fortsättning på den stundande våren,
Runa-Linn på Tallbacka Trädgård

Utvärdering av sommarens projekt

Av alla odlingssäsonger som jag har varit delaktig i känns det som att just den här sommaren har gått förbi extra fort. Samtidigt är det skönt att välkomna hösten och jag ser mycket framemot vintern och lite lugnare tider. Och när jag tänker tillbaka på våren och sommaren som gått har vi nog fått mycket gjort. Här nedan kommer nu ett litet plock från projekten som vi har hållit på med under sommaren, hur läget ser ut nu och vad jag tänker om framtiden:

HÖNSEN
På våren skaffade vi våra första höns. Det har gått sisådär med hönsprojektet. Inte lysande precis. Under sommaren fick vi fyra kycklingar varav tre (antagligen) blev uppätna av räven. Vårt hönshus är det inget fel på, det är tätt och otillgängligt för rävar och andra vilda djur. Men våra kycklingar var av en nyfiken sort och vi lät dem tyvärr vandra lite för fritt och sent ute under de varma sommarnätterna. De var också så små att de slapp igenom det stormaskiga stängsel som annars håller hönorna och tuppen på ett visst område. Utan tupp eller mammahöna nära som kunde försvara dem var de ett lätt byte. Efter den här incidenten har vi varit mer noga med att kolla till hönsen och låsa in dem till natten.
Kort efter detta hittade vi också mammahönan Hilton död i hönshuset. Hon dog antagligen av äggstockning. Kort efter detta började vår vita höna Snöflinga att ruva. Vi valde att bara låta henne ha ett ägg att ruva klart. Den 17 augusti fick hon så sin ena lilla kyckling.

Snöflinga och ”nya kycklingen”
”The Chosen One” kallar min man den kycklingen som överlevde räven. En blivande tupp i hönshuset.

Till nästa vår funderar vi på att skaffa lite fler hönor. Främst i syfte att få ägg till försäljning.

TÄCKODLING OCH SAMPLANTERING
I år har vi testat hur vi kunde använda oss av täckodling på vår gård. En bekant odlare i trakten hämtade ett lass med vallklipp (en blandning olika gräs) som vi använde främst till täckmaterial kring en liten vitlöksodling och under alla bärbuskar och fruktträd. Resultatet var mycket bra och vi kommer definitivt att använda oss av mer täckodling i framtiden. Men att täcka allt i vår odling med växtmaterial är inte vettigt eller möjligt. I växthusen täcker vi gångarna med vävmattor och på frilandet använder vi oss också av nedbrytbart svart plast. En kul och mycket enkel grej som vi testade på i år var att istället för att samla allt växtmaterial som kommer från tomatplantorna (tjuvar och blad från bladningen) i en stor komposthög så använde vi det som täckmaterial i ett par av gångarna i trädgårdslandet. Det håller ogräset borta och vi behövde inte gå med jordfräsen där som vi annars brukar.

I tomatraden där vi på våren odlade sallad har vi nu planterat bönor. Det gäller att få ut stor skörd från liten yta.

ATT LAGRA ENERGI – SOLEN
Ett av de mest lyckade projekten under sommaren var nog ändå de solfångare som vi lät installera på pannrummets tak under våren. Vi har ett vattenburet värmesystem i bostadshuset, vilket betyder att vi är tvungna att elda ved för att få tillgång till varmvatten och värme. Men denna sommar har vi haft tillgång till varmvatten utan att elda tackvare solfångarna. Speciellt Eskil 1,5 år har varit nöjd då det alltid har funnits varmt vatten att skölja rumpan med. Att inte behöva elda för att få tillgång till (varmt) duschvatten under sommaren minskar också mängden ved vi är tvungna att såga. Vi har alltså sparat en hel del tid vilket känns mycket bra.

Nu fortsätter jobben på gården som vanligt. Tills den sista oktober har vi växthusen igång så under två månader har vi ännu skörd och försäljning därifrån. Övriga höstsysslor är att ta tillvara och förvara skörd till eget bruk. Lite äpplen är mustade och vitlöken skördad. Men ännu finns det mycket kvar att ta tillvara så att vi kan njuta av grödorna så länge som möjligt. Tills nästa odlingssäsong. 

Önskar alla en fin fortsättning på hösten!
Hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Småskaligt men storslaget – om utbudet på Tallbacka Trädgård

Iår odlar vi kring 37 olika tomatsorter i våra växthus. Allt från den lilla gula och röda vinbärstomaten till de maffiga bifftomaterna Cour Di Bue hittar du här. Och där emellan finns det vanliga och mer ovanliga körsbärstomater, plommontomater, runda och avlånga tomater. Det finns tomater i många färger och former. Många av sorterna har vi odlat redan i många år. Till exempel Favorita, Maranello, Portento, Caprese och Santorange hör till sorter vi tycker mycket om. Men sen finns det alltid rum att testa något nytt. I år har vi bland annat testat Snack röd och Snack orange. De har båda fått tummen upp och kommer troligen ingå i sortimentet också nästa år.

Direktförsäljningsbordet – en samlingspunkt i skogen med lokalproducerade varor. 

I juli månad kulminerar utbudet av grönsaker hos oss. Denna månad har vi skördat och sålt slanggurka, frilandsgurka, snackgurka, paprika, chili, aubergine, squash, vindruvor, dill, persilja, basilika, rosmarin, sallat och lök. Ja och tomaten då förstås. Tomater utgör huvudgrödan medan det övriga är bra komplement i vår direktförsäljning.

Tanken är att ha ett så mångsidigt utbud som möjligt. Men tiden och orken räcker inte till för att odla, sköta och skörda allt som man skulle vilja. Därför samarbetar vi med andra lokala odlare – till vår direktförsäljningspunkt hämtar andra lokala producenter potatis, morot, rödbetor, jordgubbar, blåbär, hallon, bröd och saft. Att bygga nätverk är en viktig princip inom permakultur.

Vi har en verksamhet som fungerar och som vi kan livnära oss på idag. Men den är i ständig förändring och utveckling. Små steg, förhoppningsvis i rätt riktning. Då min mamma och pappa köpte gården 1986 fanns det inga växthus. En odlingsrådgivare som var på besök gav ett utlåtande om marken som löd ”olämplig för odling”. Jorden var alltför sandig. På något vänster lyckades mina föräldrar iallafall odla inte mindre än 400.000 eternellplantor på åkrarna några somrar efter detta. Som mest hade de 20 säsongsarbetare och Finlands största eternellodling med självplock. Jag minns den lilla mjuka kattfotblomman som växte flera år på en liten del av en åker. Det var ett ljuvligt ställe att växa upp på.

Ett flygfoto på gården från 1960-talet

Genom att ta del av gårdens förflutna får jag en bättre förståelse för platsen som jag nu har kommit att förvalta. Hur kan jag sköta om denna mark så att också den som kommer efter mig kan ha nytta och glädje av den? Vad vill jag lämna efter mig? En av våra uppgifter under studierna har varit att skriva ner vårt holistiska sammanhang. Tanken är att fundera kring vad som är viktigt just för oss, vad är syftet med vår verksamhet? Vad är livskvalitet för oss? Vad vill vi göra? Hurdan framtid vill vi skapa och vilka är våra resurser? Nyttig övning som det lönar sig att gå tillbaka till med jämna mellanrum.

Gården från en annan vinkel 2011

Julihälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Ljuva juni i Bromarv!

Juni är en härligt omväxlande månad. Den börjar ganska försiktigt då odlingarna på friland inte ännu tagit fart. Man kan ännu lite känna doften av de sista vårvindarna och njuta av det sista lugnet före all växtlighet exploderar. Men vips så börjar det ske både det ena och det andra i naturen. Härligt surrande insekter överallt som ivrigt besöker fruktträd, bärbuskar, maskrosor och alla andra växter som vaknat och börjat blomma. När det väl eskalerar börjar också de första ogräsen dyka upp i synfältet. Min pappa slog slag i saken och införskaffade ett flamaggregat. Jag har inte varit modig nog att testa det själv ännu, men min man har flammat värrigare i gångarna mellan odlingsbäddarna.

En barnvagn av äldre modell fick fungera som färdkost åt det nya flamningsredskapet. Ogräs är ju egentligen bara växtlighet som råkar vara på fel plats vid fel tid. Det kan vara värt att tänka på en stund. Kanske man kan låta bli att försöka göra “fint” precis överallt? Insekterna, jorden och människan behöver mångfald. Men måtta med allt. Att hitta en bra balans är målet. 

I juni föddes fyra kycklingar på Tallbacka. En gul, en grå och två svarta. Den ena svarta har en ljus prick i pannan så att man ska se skillnad. Fiffigt. Kycklingarna växer så att det knakar och har sakta men säkert börjat acklimatisera sig till sin omgivning. Det ska bli spännande att se könsfördelningen. Hade besök av en bekant ”hönsmamma” som tyckte att en skiljde sig från de övriga i gänget. Så antagligen är det väl tre tuppar och en höna som vi framavlat.

Tripp, trapp, trull och mamma Hilton. Den fjärde kycklingen ville inte bli fotograferad.

I slutet av juni blir det brått. Nu börjar våra tomatplantor ge skörd. Först ut är Favorita, vår röda körsbärstomat. Det är något alldeles speciellt med att äta den första solmogna och solvarma körsbärstomaten. Man hinner nipponappa njuta klart, sedan är det dags att jobba. Efterfrågan på närodlat och lokalt är stor vid midsommar. Då säljer vi allt vi bara har!

Skörda, sälja, sköta. Det är vårt fokus från midsommar tills skolorna börjar igen i augusti. Sedan kan vi lite börja pusta ut igen och kanske göra det där som vi inte hann med i juni-juli. Om vi orkar. Visst kan det kännas tufft ibland när allt hopar sig och man känner att man inte räcker till eller inte hinner med. Men sen vaknar man tidigt en dimmig sommarmorgon. Går ut och iakttar sin omgivning, sitt hem. Tystnad. Vördnad för det lilla och enkla. Förundran över det stora och komplexa och hur allt hänger ihop. Allt är värt det. Friheten. 

Vad levande man känner sig.
//Runa-Linn