Små steg i rätt riktning – slutreflektion av studierna

Vi vet mer om himlakropparnas rörelser än om jorden under våra fötter

– Leonardo Da Vinci 1452-1519

Hösten 2019 startade en studiehelhet i Permakultur och regenerativt jordbruk på yrkeshögskolan Novia, med omfattningen 30 studiepoäng delat på sex kurser. Då jag började studierna var jag som ett oskrivet blad. Jag hade aldrig hört om permakultur. Regenerativt jordbruk hade det inte skrivits om i den odlings- och trädgårdslitteratur som jag sporadiskt tagit del av. Nu är det ju så att min korta odlingsbakgrund överlag inte är så häftig. 20 studieveckor av grundläggande lantbruksstudier har jag i bagaget. Allt utöver det har jag lärt mig i praktiken av att jobba med mina otroligt kunniga och visa föräldrar. Men som sagt, jag var, och är, på många sätt väldigt grön i sammanhanget.

Ja vad är det där snacket om permakultur? Kolla här om det känns som att du är ute och cyklar

Det var en helt ny värld för mig. På vintern då vi har det lugnare på gården kunde jag dyka ner helhjärtat i denna spännande kunskapsdjungel och suga i mig av en hel massa, för mig, ny information och nya intryck. Det bästa var nog att få bli en del av ett nytt nätverk av inspirerande människor och kunna samlas kring gemensamma funderingar och reflektioner. Jag syftar alltså på alla de andra som deltagit i kurserna, kursdragare och föreläsare. Eftersom studiehelheten har hållits på distans är detta nätverk utspritt över hela landet och sträcker sig också till grannlandet Sverige. Otroligt roligt har det varit att få höra och se vad andra sysslar med i Österbotten eller på Åland. Eller att få bekanta sig med denna superkvinna och hennes blogg sense of humus!

Permakultur är inget nytt påfund. Och att odla naturenligt har folk gjort, och gör på sina håll, redan en längre tid. Det är egentligen på senare tider som jordbruket globalt har blivit industrialiserat och formats till vad det är idag. Ohållbart, så som mycket annat som vi sysslar med här på jorden. Det odlas färre grödor på större ytor. Handarbete ersätts av maskiner som har blivit större och tyngre. Bekämpningsmedel, konstgödsel, plogar och harvar har hjälpt oss att hantera jorden och skapat förutsättningar för att odla mat relativt effektivt och enkelt. Men det krävs mycket energi och resurser att framställa och använda oss av dessa hjälpmedel. Användningen av kemikalier, konstgödsling, monokulturer och bearbetning av jorden är faktorer som i längden tar mer än vad det ger. Naturen är en komplex helhet som påverkar och påverkas på många olika sätt från många olika håll.

”Framtiden kommer att bygga på småskalighet och mångfald. Inte storskalighet och enfald.”

Borrabro Permakultur

Så hur kan vi odla mer hållbart om forskningen visar att det vi nu gör i stor skala tär på vår livsmiljö?

Inom permakultur kan man ledas av tre huvudprinciper:
 1. Spara och lagra energi 2. Bygg nätverk 3. Slut kretslopp.

Ekosystemen som finns på jorden är naturligt resilienta, energieffektiva och består av olika slags nätverk. Hur kan vi ta modell av detta i vår verksamhet? Det är en fråga som jag har tänkt på mycket under studierna. För att få svar på frågan kan det löna sig att börja från början.

Observation – lär känna ditt område

Vilka resurser/energi har du som flödar in eller ut på ditt område? Hur lyser solen under olika tidpunkter på dagen, året? Hur påverkas området av vind, vatten, frost, höjdskillnader? Vad består jorden av? Finns det andra faktorer som just nu påverkar hur du kan leva och verka på ditt område? Det är betydligt mycket lättare att jobba effektivt och hållbart om man känner sitt område och sina förhållanden utan och innan. För mig har det också handlat mycket om att hitta resurser som redan finns på vår gård. Vi har många uthus och lagerbyggnader som innehåller material och verktyg. Men om jag inte vet att dom finns där har jag väldigt lite nytta av dem. Ibland då jag får en stund över kan jag gå runt på gården, i olika byggnader och observera vad som finns där. På samma sätt är det givande att gå omkring ute och fundera på vad som skulle passa var. Kanske en länga med enbuskar skulle passa på norra sidan av huset, som en vindbarriär mot den kalla nordanvinden? Speciellt på vintern kan det kännas aningen kallt i huset då vinden drämmer till från norr.

Etiken i permakultur utmynnar i att visa omsorg om planeten, visa omsorg om människorna och återföra överskott till planeten och/eller människor (earth care, people care, fair share).

Det regenerativa jordbruket är ett system som ger mer än det tar. Tanken är att inte bara återställa jordens hälsa utan också öka mångfalden och möjliggöra en större absorbering av vatten och kol i marken. Det finns fyra principer för hur du kan jobba med att förbättra jordhälsan och bli mer regenerativ:

  1. Maximera mångfald:
    – undvik ensidighet, idka samplantering, mångsidig växtföljd, djur och växter hör onekligen ihop då det kommer till all slags odling och natur!
  2. Minimera förstörelse/störning:
    – undvik plöjning och vändning av jorden som förstör jordstrukturen, biologisk överbetning (betande djur), kemikalier och pesticider
  3. Maximera jordtäcket:
    – Lämna aldrig jorden bar!
  4. Maximera tiden med levande rötter i jorden:
    – maximera fotosyntes, rötterna matar det livsviktiga mikrolivet i marken, därför är ett grönt växttäcke viktigt.

Kolla in denna gratis online kurs som behandlar grunderna i regenerativt jordbruk, lanserad nu på våren inom ramen för projektet Carbon Action. En mycket informativ och lärorik kurs som kan avläggas på finska eller svenska.

Du har väl hört om hur viktigt det är att ha en bra uppsättning med bakterier i tarmarna för att kroppen ska hållas frisk och kry? Samma gäller i marken där vi odlar vår mat. Vi behöver ett rikt mikroliv i våra odlingsjordar som hjälper till att producera näringsrik och nyttig mat som vi kan äta. The Soil Food Web är ett bra sätt att förklara det hela på, vad jorden verkligen består av och hur viktigt livet i jorden är.

Det här inlägget är på inget sätt heltäckande då det kommer till allt vad jag har funderat kring och lärt mig under de senaste åren kring regenerativt jordbruk och premakultur. Det är endast en bråkdel av allt. Försökte febrilt sammanfatta det viktigaste. Jag vågar inte påstå att jag är klokare nu än tidigare. Kanske mer informerad. Jag har insett att jag har väldigt mycket kvar att lära. Fullärd blir man nog aldrig. Men jag tror att studierna har ökat min medvetenhet en aning. Och det känns som att vi tar små steg i rätt riktning. Jag hoppas att jag lämnar efter mig en gård och en jord som någon annan kan ha glädje och nytta av när jag inte längre finns.

Man lär så länge man odlar

//Runa-Linn

Det ljusnar – sådder, skolningar och annat lärorikt

Ett tydligt tecken på att våren nalkas är att barnen vaknar före väckarklockan på morgonen. Man kan höra en skiftning av ljudbilden i naturen kring gården. Mer mångfacetterat fågelkvitter och ett härligt smattrande, droppande och ibland forsande vattenflöde.  

På gården är vårsådderna på gångs. I år började vi så extra tidigt. Några soliga dagar i februari väckte odlingsivern. I badrummet byggdes en hylla för såaskar och den 11.2 sattes de första fröna. Jag sa till min man att jag ska ”bara så lite penséer”… Det blev nog en hel del annat än penséer; bland annat olika sorters chili, purjo och en blandning kaktus. Kaktusfröna hittades i fröskåpet, i en låda som innehöll en samling udda gamla frön. Tyvärr har fröna dock inte visat några livstecken ännu. Vilket kanske var helt väntat. Påsarna var daterade 2007 och 2009, så väldigt gamla frön. Optimistisk som man är ville jag iallafall ge dem en chans.

Sedan var det dags för paprika, tomat, persilja och aubergine. Vi använder vårt växthuslider till såutrymme på våren. Vi isolerar utrymmet lite extra med bubbelplast och hänger upp växtlampor i taket. Värmeelement och en värmefläkt ger extra värme vid behov. Målet är att använda utrymmet maximalt. När vi lägger energi på att värma upp ett utrymme är det bäst att försöka utnyttja det och fylla det så bra som möjligt. Samtidigt måste man tänka framåt och planera så att man har utrymme i växthuset vid ett senare tillfälle för skolning av plantorna och krukning. Av erfarenhet vet jag att vi alltid har utrymmesbrist på våren i våra växthus men vi har blivit rätt så bra på att pussla in allt vi vill ha och det brukar lösa sig på något vänster. Vissa plantor kan man ganska tidigt lägga utanför växthuset eller på en kallare plats när dagarna blivit varmare och risken för frost är över. Att pussla är roligt.

När tomaterna blivit så stora att det är dags för dem att krukas värmer vi upp en del av växthuset. Vi har en mellanvägg som fälls ner och bord där krukorna får stå tills utplanteringen. Det är här vi befinner oss nu. Väntan på att plantorna vuxit till sig i sina krukor så att de ska få placeras i de permanenta jordbäddarna i växthusen. Genast då tomatplantorna lämnat borden fylls bordsytorna med olika sommarblommor istället.

Krukning, placering och organisering. Vårpusslet i växthuset.

Det finns mycket att göra på gården när våren kommer. Olika underhållsarbeten, reparationer, nya införskaffningar, planering, olika webinarier, föreläsningar och föreningsliv. Allt går inte som på Strömsö och listan med ”gör om, gör rätt” situationer har redan blivit ganska lång. Detta är definitivt en bransch där man lär sig mycket genom att göra. Tur så har vi ett stort nätverk av kunniga och hjälpsamma människor runt omkring oss som gärna hjälper till om det behövs. Tacksamheten är stor för all hjälp vi redan har fått under denna säsong! Och man behöver inte känna sig ensam trots att frustrationen är stor när det ibland (läs: ofta) strular till sig.

Bland annat vedklyven har strulat i år. Men tackvare en lokal superfixare fick vi den snabbt i skick igen och kunde fortsätta med vedarbetet.

Önskar alla en lärorik och ljus fortsättning på den stundande våren,
Runa-Linn på Tallbacka Trädgård

Utvärdering av sommarens projekt

Av alla odlingssäsonger som jag har varit delaktig i känns det som att just den här sommaren har gått förbi extra fort. Samtidigt är det skönt att välkomna hösten och jag ser mycket framemot vintern och lite lugnare tider. Och när jag tänker tillbaka på våren och sommaren som gått har vi nog fått mycket gjort. Här nedan kommer nu ett litet plock från projekten som vi har hållit på med under sommaren, hur läget ser ut nu och vad jag tänker om framtiden:

HÖNSEN
På våren skaffade vi våra första höns. Det har gått sisådär med hönsprojektet. Inte lysande precis. Under sommaren fick vi fyra kycklingar varav tre (antagligen) blev uppätna av räven. Vårt hönshus är det inget fel på, det är tätt och otillgängligt för rävar och andra vilda djur. Men våra kycklingar var av en nyfiken sort och vi lät dem tyvärr vandra lite för fritt och sent ute under de varma sommarnätterna. De var också så små att de slapp igenom det stormaskiga stängsel som annars håller hönorna och tuppen på ett visst område. Utan tupp eller mammahöna nära som kunde försvara dem var de ett lätt byte. Efter den här incidenten har vi varit mer noga med att kolla till hönsen och låsa in dem till natten.
Kort efter detta hittade vi också mammahönan Hilton död i hönshuset. Hon dog antagligen av äggstockning. Kort efter detta började vår vita höna Snöflinga att ruva. Vi valde att bara låta henne ha ett ägg att ruva klart. Den 17 augusti fick hon så sin ena lilla kyckling.

Snöflinga och ”nya kycklingen”
”The Chosen One” kallar min man den kycklingen som överlevde räven. En blivande tupp i hönshuset.

Till nästa vår funderar vi på att skaffa lite fler hönor. Främst i syfte att få ägg till försäljning.

TÄCKODLING OCH SAMPLANTERING
I år har vi testat hur vi kunde använda oss av täckodling på vår gård. En bekant odlare i trakten hämtade ett lass med vallklipp (en blandning olika gräs) som vi använde främst till täckmaterial kring en liten vitlöksodling och under alla bärbuskar och fruktträd. Resultatet var mycket bra och vi kommer definitivt att använda oss av mer täckodling i framtiden. Men att täcka allt i vår odling med växtmaterial är inte vettigt eller möjligt. I växthusen täcker vi gångarna med vävmattor och på frilandet använder vi oss också av nedbrytbart svart plast. En kul och mycket enkel grej som vi testade på i år var att istället för att samla allt växtmaterial som kommer från tomatplantorna (tjuvar och blad från bladningen) i en stor komposthög så använde vi det som täckmaterial i ett par av gångarna i trädgårdslandet. Det håller ogräset borta och vi behövde inte gå med jordfräsen där som vi annars brukar.

I tomatraden där vi på våren odlade sallad har vi nu planterat bönor. Det gäller att få ut stor skörd från liten yta.

ATT LAGRA ENERGI – SOLEN
Ett av de mest lyckade projekten under sommaren var nog ändå de solfångare som vi lät installera på pannrummets tak under våren. Vi har ett vattenburet värmesystem i bostadshuset, vilket betyder att vi är tvungna att elda ved för att få tillgång till varmvatten och värme. Men denna sommar har vi haft tillgång till varmvatten utan att elda tackvare solfångarna. Speciellt Eskil 1,5 år har varit nöjd då det alltid har funnits varmt vatten att skölja rumpan med. Att inte behöva elda för att få tillgång till (varmt) duschvatten under sommaren minskar också mängden ved vi är tvungna att såga. Vi har alltså sparat en hel del tid vilket känns mycket bra.

Nu fortsätter jobben på gården som vanligt. Tills den sista oktober har vi växthusen igång så under två månader har vi ännu skörd och försäljning därifrån. Övriga höstsysslor är att ta tillvara och förvara skörd till eget bruk. Lite äpplen är mustade och vitlöken skördad. Men ännu finns det mycket kvar att ta tillvara så att vi kan njuta av grödorna så länge som möjligt. Tills nästa odlingssäsong. 

Önskar alla en fin fortsättning på hösten!
Hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Småskaligt men storslaget – om utbudet på Tallbacka Trädgård

Iår odlar vi kring 37 olika tomatsorter i våra växthus. Allt från den lilla gula och röda vinbärstomaten till de maffiga bifftomaterna Cour Di Bue hittar du här. Och där emellan finns det vanliga och mer ovanliga körsbärstomater, plommontomater, runda och avlånga tomater. Det finns tomater i många färger och former. Många av sorterna har vi odlat redan i många år. Till exempel Favorita, Maranello, Portento, Caprese och Santorange hör till sorter vi tycker mycket om. Men sen finns det alltid rum att testa något nytt. I år har vi bland annat testat Snack röd och Snack orange. De har båda fått tummen upp och kommer troligen ingå i sortimentet också nästa år.

Direktförsäljningsbordet – en samlingspunkt i skogen med lokalproducerade varor. 

I juli månad kulminerar utbudet av grönsaker hos oss. Denna månad har vi skördat och sålt slanggurka, frilandsgurka, snackgurka, paprika, chili, aubergine, squash, vindruvor, dill, persilja, basilika, rosmarin, sallat och lök. Ja och tomaten då förstås. Tomater utgör huvudgrödan medan det övriga är bra komplement i vår direktförsäljning.

Tanken är att ha ett så mångsidigt utbud som möjligt. Men tiden och orken räcker inte till för att odla, sköta och skörda allt som man skulle vilja. Därför samarbetar vi med andra lokala odlare – till vår direktförsäljningspunkt hämtar andra lokala producenter potatis, morot, rödbetor, jordgubbar, blåbär, hallon, bröd och saft. Att bygga nätverk är en viktig princip inom permakultur.

Vi har en verksamhet som fungerar och som vi kan livnära oss på idag. Men den är i ständig förändring och utveckling. Små steg, förhoppningsvis i rätt riktning. Då min mamma och pappa köpte gården 1986 fanns det inga växthus. En odlingsrådgivare som var på besök gav ett utlåtande om marken som löd ”olämplig för odling”. Jorden var alltför sandig. På något vänster lyckades mina föräldrar iallafall odla inte mindre än 400.000 eternellplantor på åkrarna några somrar efter detta. Som mest hade de 20 säsongsarbetare och Finlands största eternellodling med självplock. Jag minns den lilla mjuka kattfotblomman som växte flera år på en liten del av en åker. Det var ett ljuvligt ställe att växa upp på.

Ett flygfoto på gården från 1960-talet

Genom att ta del av gårdens förflutna får jag en bättre förståelse för platsen som jag nu har kommit att förvalta. Hur kan jag sköta om denna mark så att också den som kommer efter mig kan ha nytta och glädje av den? Vad vill jag lämna efter mig? En av våra uppgifter under studierna har varit att skriva ner vårt holistiska sammanhang. Tanken är att fundera kring vad som är viktigt just för oss, vad är syftet med vår verksamhet? Vad är livskvalitet för oss? Vad vill vi göra? Hurdan framtid vill vi skapa och vilka är våra resurser? Nyttig övning som det lönar sig att gå tillbaka till med jämna mellanrum.

Gården från en annan vinkel 2011

Julihälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Ljuva juni i Bromarv!

Juni är en härligt omväxlande månad. Den börjar ganska försiktigt då odlingarna på friland inte ännu tagit fart. Man kan ännu lite känna doften av de sista vårvindarna och njuta av det sista lugnet före all växtlighet exploderar. Men vips så börjar det ske både det ena och det andra i naturen. Härligt surrande insekter överallt som ivrigt besöker fruktträd, bärbuskar, maskrosor och alla andra växter som vaknat och börjat blomma. När det väl eskalerar börjar också de första ogräsen dyka upp i synfältet. Min pappa slog slag i saken och införskaffade ett flamaggregat. Jag har inte varit modig nog att testa det själv ännu, men min man har flammat värrigare i gångarna mellan odlingsbäddarna.

En barnvagn av äldre modell fick fungera som färdkost åt det nya flamningsredskapet. Ogräs är ju egentligen bara växtlighet som råkar vara på fel plats vid fel tid. Det kan vara värt att tänka på en stund. Kanske man kan låta bli att försöka göra “fint” precis överallt? Insekterna, jorden och människan behöver mångfald. Men måtta med allt. Att hitta en bra balans är målet. 

I juni föddes fyra kycklingar på Tallbacka. En gul, en grå och två svarta. Den ena svarta har en ljus prick i pannan så att man ska se skillnad. Fiffigt. Kycklingarna växer så att det knakar och har sakta men säkert börjat acklimatisera sig till sin omgivning. Det ska bli spännande att se könsfördelningen. Hade besök av en bekant ”hönsmamma” som tyckte att en skiljde sig från de övriga i gänget. Så antagligen är det väl tre tuppar och en höna som vi framavlat.

Tripp, trapp, trull och mamma Hilton. Den fjärde kycklingen ville inte bli fotograferad.

I slutet av juni blir det brått. Nu börjar våra tomatplantor ge skörd. Först ut är Favorita, vår röda körsbärstomat. Det är något alldeles speciellt med att äta den första solmogna och solvarma körsbärstomaten. Man hinner nipponappa njuta klart, sedan är det dags att jobba. Efterfrågan på närodlat och lokalt är stor vid midsommar. Då säljer vi allt vi bara har!

Skörda, sälja, sköta. Det är vårt fokus från midsommar tills skolorna börjar igen i augusti. Sedan kan vi lite börja pusta ut igen och kanske göra det där som vi inte hann med i juni-juli. Om vi orkar. Visst kan det kännas tufft ibland när allt hopar sig och man känner att man inte räcker till eller inte hinner med. Men sen vaknar man tidigt en dimmig sommarmorgon. Går ut och iakttar sin omgivning, sitt hem. Tystnad. Vördnad för det lilla och enkla. Förundran över det stora och komplexa och hur allt hänger ihop. Allt är värt det. Friheten. 

Vad levande man känner sig.
//Runa-Linn

Månaden maj – en ruvande höna och växande tomater

Vårens arbetsrum för oss på Tallbacka!

Så var maj nästan förbi. Studierna och odlingen fortsätter framåt i snabb takt. Sommaren kom tidigt till Bromarv i år. Vi har märkt av en tidigare försäljning denna vår. Det har funnits mer folk i knutarna och intresset för plantor och mjöd har varit stor. Tyvärr har vädret inte hängt med i samma sommarstämning. Här har varit onödigt kallt. Som tur har dagarna iallafall varit soliga så att temperaturen i växthusen har varit ok på dagarna. Det finns ingen bättre känsla än att stiga in från en kall bitande vårblåst till ett passligt varmt, skyddande och prunkande växthus. I en sådan miljö jobbar man gärna.

I Hönseri Ett (det vi kallar vårt hönshus. Du kan läsa mer om det i mitt första blogginlägg) har vi nu en ruvande höna. Det var Hilton, en av våra större hönor av kochin-typ, som i början av maj började visa tendenser på att vara liggsjuk. Vi tog tillfället i akt och märkte åtta ägg som hon nu har ruvat på från och till sedan dess. Vi hoppas på det bästa och måste småningom börja förbereda oss för eventuella kycklingar. Att bli med kycklingar såhär snabbt efter att vi blivit med höns hade vi inte riktigt räknat med. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi anpassar oss och välkomnar den nya vändningen med öppna armar.

Den ruvande Hilton i sitt rede

Att få hönorna att sova på sittpinnarna i hönshuset har vi ännu inte lyckats med, trots ny utformning, placering och höjd på pinnarna. Jag har börjat fundera om det är för ljust i hönshuset då vi har ett fönster ganska högt uppe på väggen mot söder. Bara tuppen Heimo skulle bestämma sig för att använda sittpinnarna så skulle nog alla hönor snällt följa efter. Han har nämligen stenkoll på sina hönor. Och han försvarar dem med näbb och sporrar. Mig har han pickat på nu en gång ordentligt. Tydligen kände han sig hotad av min närvaro.

Tomaterna har vuxit fint i växthusen. En av våra sorter, Sunpeach, i en rad slokade lite sorgset vid ett skede. Vi tänkte då att vi kanske hade gett för mycket vatten. Eftersom vi inte har fräst jorden som vi vanliga år brukar göra innan vi planterar kan det vara att marken nu håller mer vatten kvar än vi är vana vid. En extra koll på bevattningen behövs alltså. Annars kan jag här passa på att tipsa om att det här med observation är viktigt. Och dokumentation: det går snabbt att ta några foton med telefonen som sedan minns av sig själv vilken tid på året och dygnet fotot är taget. Bra material att ha om man vill minnas hur det varit tidigare. På våren hinner man ännu observera en hel del men när jobben hopar sig under sommaren finns det risk för att man inte lägger lika mycket tid på att gå runt och inspektera i sin odling. Men det kan vara bra att ändå försöka skapa en någotlunda regelbunden och hältäckande rutin där man snabbt kollar igenom läget. Det är lättare att hantera problem medan de är små.

En ledsen Sunpeach, rosa körsbär. Nu mår den dock redan bättre. Tomater är ena tåliga saker ska ni veta! 

Vi har en väldigt intensiv odling i våra växthus. Många som besöker oss märker till exempel att vi odlar våra tomater mycket tätare i raderna än vad som rekommenderas i böcker eller på fröpåsar. För oss har det visat sig att det är ett fungerande system. Vi ser till att tjuva och blada plantorna regelbundet och ganska mycket så att luften slipper till att cirkulera bra mellan plantorna. Denna vår har det varit extra intensivt i några av tomatraderna då vi testat att plantera sallad och lök tillsammans med tomaterna. Salladen är redan skördad och löken har vi börjat sälja nu som vårlök i knippen.

Det var allt för denna gången!

Hälsningar från mjödbryggarens dotter,
Runa-Linn på Tallbacka Trädgård i natursköna Bromarv

Att bli kompis med en höna och bry sig om daggmaskar – våren på Tallbacka Trädgård

Det finns någonting magiskt med våren. Energin från solen väcker inte bara frön och småkryp till liv utan får också mej att stiga upp tidigare på morgonen och känna livslust. Denna vår satsar jag en del av min energi på att lära känna ett gäng hönor och en tupp som vi nyligen har adopterat. De flyttade in hos oss i slutet på mars, så vår bekantskap med varandra är ganska ny. Ett dilemma som vi upptäckte ganska snabbt efter att de kom var att de inte alls verkar tycka om sittpinnarna som vi har installerat i hönshuset. De sover hellre rakt innanför dörren, i ett hörn intill en gammal bastuskorsten. Det blir att inreda på nytt och se över sittpinnarnas utformning. Antagligen är de obekväma. Eller på fel plats. Eller både och.

Tuppen Heimo med sina hönor
Sittpinnarna som inte duger…

Jag har alltid haft respekt för djur. Jag var aldrig den där modiga ungen som ville klappa den stora lurviga hunden när jag var liten. Jag höll mej gärna i bakgrunden på säkert avstånd och observerade. Den egenskapen lever kvar. Men jag har börjat inse hur stor nytta man kan ha av djur i samspel med odling. Hönor på gården kändes som ett steg i rätt riktning. Vi har börjat smått med bara sex hönor och en tupp, mest för självförsörjning, markberedning och gödsel. Men när vi har blivit kompis med dessa kan jag bra tänka mej att öka på antalet och sälja lite ägg direkt till våra kunder. Det finns en stor lokal efterfrågan på ägg som inte kommer från konventionella storskaliga äggproducenter.

Ett annat mål som vi har på vår gård är att bli mer medvetna om olika regenerativa odlingsmetoder och hur vi kan använda dem för att bygga upp och bibehålla en bördig och frisk jord att odla i här hos oss. Att störa jorden så lite som möjligt (No-Till) och att hålla marken täckt så mycket som möjligt, helst med levande rötter i jorden, hör till de regenerativa principer som vi denna sommar funderar mer ingående på. I växthusen har vi permanenta jordbäddar som vi har odlat i många år. Som jordförbättrare har vi under de senaste åren tillfört hästgödsel i början på säsongen. För att få en luftig och lättplanterad jordbädd har vi sedan kört med jordfräsen för att luckra upp det hela.
Denna säsong testade vi att endast luckra upp tomatbäddarna i det ena av våra växthus med grep istället för jordfräsen. Det gick inte att plantera lika snabbt i de här bäddarna som vanligt, men jag tror daggmaskarna tackar. Innan vi luckrade med grepen och planterade tog vi ett spadtag jord från en av bäddarna för att kolla hur det såg ut där. I den lilla gropen hittade vi inte färre än 12 stycken till synes välmående daggmaskar. “Mums filibubbus” skulle hönsen ha kacklat om de sett det. 

Ifjol testade vi också på att samplantera brytbönor i tomatraderna, efter att tomatplantorna etablerat sig ordentligt. Bönorna växte bra och vi hade bönor till försäljning ännu i oktober. I år funderar vi på vad annat vi kunde samplantera med tomaterna. Någon marktäckare som skulle få ligga kvar över vintern kunde vara ett alternativ. Tomaterna har relativt ytliga rötter, så något med djupare rötter skulle också eventuellt passa in.

Detta är mina funderingar så här i början på odlingssäsongen. Ivrig som man är finns det många tankar och idéer. När hösten kommer brukar odlingen inte kännas lika inspirerande längre. Men jag lovar återkomma iallafall och berätta hur det blev och komma med en mellanrapport om vad vi sysslat med där emellan.
Stay tuned and enjoy The Good Life!

Våriga hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Här ett par länkar för den som blev intresserad av hönshushållning: 
https://www.sarabackmo.se/vara-hons-bor-i-en-odlingstunnel-under-vintern/
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/aldre-bilder-och-dokument/publikationer/gaeredal_ciszuk.pdf