Såtider

Ballonglek i växthuset

Det slår aldrig fel. Då vi börjar med våra sådder – då blir det vinter på riktigt. I slutet på februari snöade det ymnigt och vi har haft användning för vår Valtra-traktor. Den införskaffades i tiderna just med tanke på snöarbeten. Åren efter att den skaffades kom det mycket lite snö, men nu. Nu är vi glada att vi har denna traktor till hjälp att ploga bort snö från gården. Med hjälp av den tar vi också bort snö längsmed växthusen och transporterar alltmöjligt stort och otympligt. Ett hjälpmedel som underlättar livet på landet.


Inne i växthuslidret har vi i år ett nytt sken. Inför denna odlingssäsong har vi investerat i nya växtlampor. De är mer energisnåla än våra tidigare lampor och är runda i stället för avlånga som vi haft tidigare. Under hösten lät vi också installera en luftvärmepump i växthuslidret som nu förser utrymmet med värme. Med andra ord är det en del nytt nu då vi inleder våra såtider.  Än så länge verkar allt fungera, men det är alltid lite spännande då man gör ändringar i sina tidigare system och rutiner.

Såutrymmet i början på mars 2023

Vi sår alla våra tomater själva från frö. Utöver det sår vi också sommarblommor, kryddor och andra grönsaker. En del sommarblommor och kryddor beställer vi också som pluggplantor eller halvfärdiga. Det är svårt att hinna (eller ha plats) för att så allt som vi vill ha i vårt utbud. Men just tomaterna till exempel skulle vara svåra för oss att beställa som färdiga då vi vill ha så många olika sorter. 40 olika sorters tomater sår vi under den här säsongen. Då är det lättast att så själv. Frön köper vi huvudsakligen från Olssons Frö, ett företag i Sverige. Andra firmor vi använder oss av är Siemenliike Sirén, Helle, Bingenheimer saatgut, och Semenco. Vi har också beställt frön via Jelitto – de har ett bra utbud av perenner. 

HUR GÅR DET TILL NÄR VI SÅR?

Det är pilligt att så. De flesta frön är små och man måste vara försiktig så att man inte råddar till det. Vi inleder alltid med att göra upp en såplan där vi listar upp vad som ska sås, hur mycket och hurdan låda/ask som behövs. Som sålåda lämpar sig egentligen vad som helst. Vi sparar på olika förpackningsaskar. Viktigt är att komma ihåg att göra hål i bottnet på asken så att överlopps vatten kan rinna ut.

Tomater, chili och andra lite större frön räknar vi och placerar ut i sålådan med passligt avstånd mellan fröna. Mindre frön, som till exempel pensé och sallat, bredsår vi. Att bredså betyder att man strösslar ut fröna. Speciellt när man ständigt har lite ont om utrymme (som vi alltid har) vinner man på att bredså. Det tar lite mindre utrymme och beroende på växt och hur tätt man lagt fröna kan man ha sådden rätt så länge i sålådan innan man behöver skola eller kruka. Gurka och bönor är sådant som vi sår direkt i pluggbrätte. De gror rätt så snabbt och behöver inte stå så länge i sina pluggar innan det är dags för plantering eller krukning.

Sedan är det bara att vänta och ha tålamod. Vissa frön gror snabbt, andra tar lång tid på sig innan dom visar livstecken. Det gäller att försöka ha rätt yttre förhållanden medan man väntar – lagom fuktigt, ljust och varmt. Som tur finns det mycket information på nätet nuförtiden där man kan kolla upp hur olika frön och växter vill ha det. Jag brukar ringa min mamma då jag känner mig osäker. Men med varje år som går känns det lättare. Man lär sig med tiden.

– Corno Giallo, gul spetspaprika –

Varje sådd får en egen lapp. På lappen skriver vi vad som finns i sålådan, namnet på sorten och årtal på fröet. Lappen kan vara klippt från en smörask eller annan plastförpackning. Det finns också märkningslappar som man kan köpa och återanvända. I såplanen skriver vi upp mer information (datum för sådd mm). Med tiden kan man bli lite lat med att använda lappar och dokumentera. Speciellt på sommaren då man har skyndsamt händer det lätt att man slarvar. Men det lönar sig att skriva. Det är inte lätt att komma ihåg allt vad man sått. Och fast man själv har koll i huvudet finns det en risk att andra som jobbar med dig inte vet vad du har i dina lådor. Dessutom är det trevligt att ha lite underlag då man under vintern planerar inför nästa odlingssäsong. Vad sådde jag när och hur gick det?

– Övervintrade palettblad, frösådda hösten 2022 –

Idag är det Johns födelsedag och traditionsenligt har vi spenderat dagen med att så de sista tomaterna. Den första satsen penséer är skolade. Chili, paprika och purjo har grott, medan persilja, selleri och petunia är sådda. Nu gäller det att följa med läget, planera in flera sådder, skolningar och krukning. Och hoppas på många soliga dagar. Då är det som bäst att hänga i växthuset och förbereda inför sommaren.

Lycka till med vårens sådder!
//Runa-Linn


Rucola, och annat grönt

Såhär på våren när det ännu är snö och kallt där ute brukar jag få sug efter bladgrönt. Speciellt då solen har visat sig så mycket den senaste tiden har jag fått lust att också odla lite inomhus, inte bara ute i växthusen. I år testade jag att så lite gammalt rucolafrö (bäst före 2009!) inomhus. Och då jag nu ändå hade lite plats över (man måste ju fylla utrymmet man har till max) blev det lite basilika, timjan och sallatslök också.

Hos oss blir det lätt frön över i fröpåsarna då vi sår eller så hinner vi helt enkelt inte så allt som man planerat under en säsong. Men släng inte bort gamla frön per automatik. Många frön gror långt efter sitt bäst före datum, om än inte lika bra. Så var det också med dessa gamla rucolafrön. De grodde inte bra, men tillräckligt för att fylla en mindre balkonglåda i söderfönstret. Tillsammans med lite basilika, timjan och sallatslök.

Vissa frön har en lång grobarhet medan andra blir odugliga snabbare. Runåbergs fröer har en bra tabell där man kan kolla upp ungefär hur länge frön håller och tips på hur man kan kolla grobarheten.

Ett annat tips jag vill dela med mig av handlar om rucola. Rucola, eller senapskål som den egentligen heter (Eruca vesicaria), är en flikbladig växt med en ganska kraftig smak. Jag gjorde misstaget att i min iver erbjuda barnen varsitt blad att smaka på. Alla tre barnen (3, 5 och 9år) stoppade glatt in bladet i munnen för att sekunden efter spotta ut det igen. ”Mamma det smakar starkt” fick jag höra. Och visst, då jag själv tog en tugga måste jag erkänna att det var allt annat än gott. Aningen beskt och pepprigt, inte alls en gemytlig smak i min mun heller.

Kort därefter dök Farbror Gröns inlägg om just rucola upp i mitt flöde. I inlägget påstås det att ost mildrar rucolans smak. Detta ville jag testa och voilá – som natt och dag. Rucola behöver helt klart en smakkompis av något slag. Ost var en bra sådan kompis. Nu måste jag bara vänta på rätt ögonblick att få mina barn att våga smaka på rucola igen. Denna gång inlindad i en ostskiva.

Kombinerat med ost kunde jag lägga en hel drös rucola på smörgåsen. Smakade toppen. Måste tilläggas att brödet bakats av Bageri Bergboden och gjorde sitt för att lyfta smakupplevelsen ytterligare.

I övrigt har mars månad flutit förbi rätt så normalt, odlingsmässigt. Läget ute i världen oroar och väcker en hel del tankar och funderingar. Men inne i växthusen har allting löpt på som förut.

Just idag verkar bli en rätt så kall och mulen dag men enligt väderprognosen lär det bli varmare igen till slutet av veckan. Vi närmar oss mer intensiva tider på gården med mer jobb och mindre ledigt. Men jag trivs mycket väl i vårens växthus med plantor, mylla och vårlukt. Barnen kommer också gärna med och grejar i växthusen där man kan springa utan jacka.

Försäljningen vid vägen har även den vaknat till liv. För tillfället finns där många fina fågelholkar till salu. Det är Bromarfs Hembygdsmuseumförening r.f. som säljer holkarna. Och naturligtvis har mjödbryggaren påbörjat mjödproduktionen, trots snö och kyla.

Vårhälsningar från Tallbacka
//Runa-Linn


Äggkläckning i äggkläckningsmaskin

Våra dunbollar, 27.4.2021

Det har nu gått lite på ett år sedan vi skaffade våra första egna höns. Här kan du läsa mer om hur det begav sig. Vår tupp, Heimo, var en mycket stor och bra tupp. Han försvarade sina hönor med sporrar, näbb och klor. Men tyvärr passar det inte att ha en alltför aggressiv och beskyddande tupp då man också har små barn i närheten. Vi valde alltså att slakta Heimo och låta en av våra ungtuppar ta över befälet i hönshuset på hösten.

“The Chosen One” tuppen i favorit almen och Snöflinga hönan.

Över vintern har våra fem hönor och ena tupp bott i sitt hönshus. De har fått gå ute tills det blev snö och minusgrader. På våren behövde deras inhägnade utebur fixas till lite eftersom snön under vintern hade visat sin kraft och böjt på konstruktionen. Nu är inhägnaden åter tät och stabil. Hönorna har fått komma ut igen med sin tupp.

Hönseri Ett med hönspappan på nyfixade taket.

Av en god vän fick vi förfrågan om vi ville låna en äggkläckningsmaskin nu under våren. Vi beslöt oss för att testa kläcka med maskin. Ifjol var vi med om två ruvningar under höna som lyckades bra, men tyvärr hade vi besök av både räven och duvhöken som lyckades fara iväg med alla utom en kyckling. Vårt hönshus har kapacitet för fler invånare så vi blev riktigt glada över att få låna en kläckningsmaskin.

Maskinen fick stå på ett sidobord i köket. Den skötte av vändningen av äggen automatiskt och höll rätt temperatur och fuktighet.

Äggen togs från våra egna hönor och från två bekanta. Två gånger lystes äggen. En gång efter ca 7 dagar och en andra gång vid ca 15 dagar. Dag 18 tog vi bort vändningsdelen från maskinen och redan kvällen efter det, dag 19, kläcktes de första tre äggen. Det är spännande och fascinerande att följa med en kläckning! Morgonen därpå kläcktes tre kycklingar till.

De första tre nykläckta kycklingarna!

Sedan fortsatte kläckningarna i snabb takt. Av totalt 24 ägg kläcktes 21. En lyckad kläckning med andra ord. Kycklingarna fick kläckas i lugn och ro i maskinen och efter att de piggnat till en stund och torkat upp flyttades de till en inredd pafflåda i badrummet. De flyttades gruppvis så att ingen skulle behöva flyttas ensam. Den sista, det tjugoförsta ägget att kläckas, hade lite svårt att lossna och komma ut ur sitt ägg. Antagligen hade det blivit lite för torrt i maskinen då vi öppnat på locket oftare. Då kycklingen var halvt ute hjälpte vi försiktigt kycklingen att lossna från äggskalet. Eftersom denna smått tilltufsade kyckling blev kläckt närmast första maj fick hen heta Valborg. De övriga har vi inte namngett. Ännu.

Valborg piggnade snabbt till och blev en fin spräcklig del av vårt stora brokiga kycklingsällskap.

Vi hade inte riktigt förväntat oss att få 21st kycklingar men vi är glada över dem allesammans. De äter, dricker, sover och kackar. I stora mängder. De första dagarna fick de mosat kokt ägg och vatten, senare lite havregryn och finklippt nata (våtarv). Vi insåg snabbt att de kommer att äta oss ur huset med tiden så vi köpte också lite färdigt kycklingfoder. Och en större pafflåda att bo i. I övrigt behöver de inte så mycket annat än värme, skydd och omsorg.

Nu hoppas vi att det inte är 20 tuppar och en höna som vi har fått. Ska bli roligt att följa med hur de växer och hurdan könsfördelning det blir. Hoppas också att det snart blir mer varmt och sommar därute så att vi kan bygga en avskild inhägnad åt dem i hönshuset. Efter att de har fått bekanta sig med utemiljön/hönshuset blir det sedan dags att bekanta dem med de äldre hönorna och tuppen. Spännande tider. Nu låter det som ett fågelzoo varje gång man besöker vårt badrum. Visst ska det bli skönt att få gå på toaletten i tystnad igen vid nåt skede. Men samtidigt är dom ju så mäkta söta att titta på.

Hälsningar från kycklingfarmen i Bromarv,
Runa-Linn


Små steg i rätt riktning – slutreflektion av studierna

Vi vet mer om himlakropparnas rörelser än om jorden under våra fötter

– Leonardo Da Vinci 1452-1519

Hösten 2019 startade en studiehelhet i Permakultur och regenerativt jordbruk på yrkeshögskolan Novia, med omfattningen 30 studiepoäng delat på sex kurser. Då jag började studierna var jag som ett oskrivet blad. Jag hade aldrig hört om permakultur. Regenerativt jordbruk hade det inte skrivits om i den odlings- och trädgårdslitteratur som jag sporadiskt tagit del av. Nu är det ju så att min korta odlingsbakgrund överlag inte är så häftig. 20 studieveckor av grundläggande lantbruksstudier har jag i bagaget. Allt utöver det har jag lärt mig i praktiken av att jobba med mina otroligt kunniga och visa föräldrar. Men som sagt, jag var, och är, på många sätt väldigt grön i sammanhanget.

Ja vad är det där snacket om permakultur? Kolla här om det känns som att du är ute och cyklar

Det var en helt ny värld för mig. På vintern då vi har det lugnare på gården kunde jag dyka ner helhjärtat i denna spännande kunskapsdjungel och suga i mig av en hel massa, för mig, ny information och nya intryck. Det bästa var nog att få bli en del av ett nytt nätverk av inspirerande människor och kunna samlas kring gemensamma funderingar och reflektioner. Jag syftar alltså på alla de andra som deltagit i kurserna, kursdragare och föreläsare. Eftersom studiehelheten har hållits på distans är detta nätverk utspritt över hela landet och sträcker sig också till grannlandet Sverige. Otroligt roligt har det varit att få höra och se vad andra sysslar med i Österbotten eller på Åland. Eller att få bekanta sig med denna superkvinna och hennes blogg sense of humus!

Permakultur är inget nytt påfund. Och att odla naturenligt har folk gjort, och gör på sina håll, redan en längre tid. Det är egentligen på senare tider som jordbruket globalt har blivit industrialiserat och formats till vad det är idag. Ohållbart, så som mycket annat som vi sysslar med här på jorden. Det odlas färre grödor på större ytor. Handarbete ersätts av maskiner som har blivit större och tyngre. Bekämpningsmedel, konstgödsel, plogar och harvar har hjälpt oss att hantera jorden och skapat förutsättningar för att odla mat relativt effektivt och enkelt. Men det krävs mycket energi och resurser att framställa och använda oss av dessa hjälpmedel. Användningen av kemikalier, konstgödsling, monokulturer och bearbetning av jorden är faktorer som i längden tar mer än vad det ger. Naturen är en komplex helhet som påverkar och påverkas på många olika sätt från många olika håll.

”Framtiden kommer att bygga på småskalighet och mångfald. Inte storskalighet och enfald.”

Borrabro Permakultur

Så hur kan vi odla mer hållbart om forskningen visar att det vi nu gör i stor skala tär på vår livsmiljö?

Inom permakultur kan man ledas av tre huvudprinciper:
 1. Spara och lagra energi 2. Bygg nätverk 3. Slut kretslopp.

Ekosystemen som finns på jorden är naturligt resilienta, energieffektiva och består av olika slags nätverk. Hur kan vi ta modell av detta i vår verksamhet? Det är en fråga som jag har tänkt på mycket under studierna. För att få svar på frågan kan det löna sig att börja från början.

Observation – lär känna ditt område

Vilka resurser/energi har du som flödar in eller ut på ditt område? Hur lyser solen under olika tidpunkter på dagen, året? Hur påverkas området av vind, vatten, frost, höjdskillnader? Vad består jorden av? Finns det andra faktorer som just nu påverkar hur du kan leva och verka på ditt område? Det är betydligt mycket lättare att jobba effektivt och hållbart om man känner sitt område och sina förhållanden utan och innan. För mig har det också handlat mycket om att hitta resurser som redan finns på vår gård. Vi har många uthus och lagerbyggnader som innehåller material och verktyg. Men om jag inte vet att dom finns där har jag väldigt lite nytta av dem. Ibland då jag får en stund över kan jag gå runt på gården, i olika byggnader och observera vad som finns där. På samma sätt är det givande att gå omkring ute och fundera på vad som skulle passa var. Kanske en länga med enbuskar skulle passa på norra sidan av huset, som en vindbarriär mot den kalla nordanvinden? Speciellt på vintern kan det kännas aningen kallt i huset då vinden drämmer till från norr.

Etiken i permakultur utmynnar i att visa omsorg om planeten, visa omsorg om människorna och återföra överskott till planeten och/eller människor (earth care, people care, fair share).

Det regenerativa jordbruket är ett system som ger mer än det tar. Tanken är att inte bara återställa jordens hälsa utan också öka mångfalden och möjliggöra en större absorbering av vatten och kol i marken. Det finns fyra principer för hur du kan jobba med att förbättra jordhälsan och bli mer regenerativ:

  1. Maximera mångfald:
    – undvik ensidighet, idka samplantering, mångsidig växtföljd, djur och växter hör onekligen ihop då det kommer till all slags odling och natur!
  2. Minimera förstörelse/störning:
    – undvik plöjning och vändning av jorden som förstör jordstrukturen, biologisk överbetning (betande djur), kemikalier och pesticider
  3. Maximera jordtäcket:
    – Lämna aldrig jorden bar!
  4. Maximera tiden med levande rötter i jorden:
    – maximera fotosyntes, rötterna matar det livsviktiga mikrolivet i marken, därför är ett grönt växttäcke viktigt.

Kolla in denna gratis online kurs som behandlar grunderna i regenerativt jordbruk, lanserad nu på våren inom ramen för projektet Carbon Action. En mycket informativ och lärorik kurs som kan avläggas på finska eller svenska.

Du har väl hört om hur viktigt det är att ha en bra uppsättning med bakterier i tarmarna för att kroppen ska hållas frisk och kry? Samma gäller i marken där vi odlar vår mat. Vi behöver ett rikt mikroliv i våra odlingsjordar som hjälper till att producera näringsrik och nyttig mat som vi kan äta. The Soil Food Web är ett bra sätt att förklara det hela på, vad jorden verkligen består av och hur viktigt livet i jorden är.

Det här inlägget är på inget sätt heltäckande då det kommer till allt vad jag har funderat kring och lärt mig under de senaste åren kring regenerativt jordbruk och premakultur. Det är endast en bråkdel av allt. Försökte febrilt sammanfatta det viktigaste. Jag vågar inte påstå att jag är klokare nu än tidigare. Kanske mer informerad. Jag har insett att jag har väldigt mycket kvar att lära. Fullärd blir man nog aldrig. Men jag tror att studierna har ökat min medvetenhet en aning. Och det känns som att vi tar små steg i rätt riktning. Jag hoppas att jag lämnar efter mig en gård och en jord som någon annan kan ha glädje och nytta av när jag inte längre finns.

Man lär så länge man odlar

//Runa-Linn


Det ljusnar – sådder, skolningar och annat lärorikt

Ett tydligt tecken på att våren nalkas är att barnen vaknar före väckarklockan på morgonen. Man kan höra en skiftning av ljudbilden i naturen kring gården. Mer mångfacetterat fågelkvitter och ett härligt smattrande, droppande och ibland forsande vattenflöde.  

På gården är vårsådderna på gångs. I år började vi så extra tidigt. Några soliga dagar i februari väckte odlingsivern. I badrummet byggdes en hylla för såaskar och den 11.2 sattes de första fröna. Jag sa till min man att jag ska ”bara så lite penséer”… Det blev nog en hel del annat än penséer; bland annat olika sorters chili, purjo och en blandning kaktus. Kaktusfröna hittades i fröskåpet, i en låda som innehöll en samling udda gamla frön. Tyvärr har fröna dock inte visat några livstecken ännu. Vilket kanske var helt väntat. Påsarna var daterade 2007 och 2009, så väldigt gamla frön. Optimistisk som man är ville jag iallafall ge dem en chans.

Sedan var det dags för paprika, tomat, persilja och aubergine. Vi använder vårt växthuslider till såutrymme på våren. Vi isolerar utrymmet lite extra med bubbelplast och hänger upp växtlampor i taket. Värmeelement och en värmefläkt ger extra värme vid behov. Målet är att använda utrymmet maximalt. När vi lägger energi på att värma upp ett utrymme är det bäst att försöka utnyttja det och fylla det så bra som möjligt. Samtidigt måste man tänka framåt och planera så att man har utrymme i växthuset vid ett senare tillfälle för skolning av plantorna och krukning. Av erfarenhet vet jag att vi alltid har utrymmesbrist på våren i våra växthus men vi har blivit rätt så bra på att pussla in allt vi vill ha och det brukar lösa sig på något vänster. Vissa plantor kan man ganska tidigt lägga utanför växthuset eller på en kallare plats när dagarna blivit varmare och risken för frost är över. Att pussla är roligt.

När tomaterna blivit så stora att det är dags för dem att krukas värmer vi upp en del av växthuset. Vi har en mellanvägg som fälls ner och bord där krukorna får stå tills utplanteringen. Det är här vi befinner oss nu. Väntan på att plantorna vuxit till sig i sina krukor så att de ska få placeras i de permanenta jordbäddarna i växthusen. Genast då tomatplantorna lämnat borden fylls bordsytorna med olika sommarblommor istället.

Krukning, placering och organisering. Vårpusslet i växthuset.

Det finns mycket att göra på gården när våren kommer. Olika underhållsarbeten, reparationer, nya införskaffningar, planering, olika webinarier, föreläsningar och föreningsliv. Allt går inte som på Strömsö och listan med ”gör om, gör rätt” situationer har redan blivit ganska lång. Detta är definitivt en bransch där man lär sig mycket genom att göra. Tur så har vi ett stort nätverk av kunniga och hjälpsamma människor runt omkring oss som gärna hjälper till om det behövs. Tacksamheten är stor för all hjälp vi redan har fått under denna säsong! Och man behöver inte känna sig ensam trots att frustrationen är stor när det ibland (läs: ofta) strular till sig.

Bland annat vedklyven har strulat i år. Men tackvare en lokal superfixare fick vi den snabbt i skick igen och kunde fortsätta med vedarbetet.

Önskar alla en lärorik och ljus fortsättning på den stundande våren,
Runa-Linn på Tallbacka Trädgård


Månaden maj – en ruvande höna och växande tomater

Vårens arbetsrum för oss på Tallbacka!

Så var maj nästan förbi. Studierna och odlingen fortsätter framåt i snabb takt. Sommaren kom tidigt till Bromarv i år. Vi har märkt av en tidigare försäljning denna vår. Det har funnits mer folk i knutarna och intresset för plantor och mjöd har varit stor. Tyvärr har vädret inte hängt med i samma sommarstämning. Här har varit onödigt kallt. Som tur har dagarna iallafall varit soliga så att temperaturen i växthusen har varit ok på dagarna. Det finns ingen bättre känsla än att stiga in från en kall bitande vårblåst till ett passligt varmt, skyddande och prunkande växthus. I en sådan miljö jobbar man gärna.

I Hönseri Ett (det vi kallar vårt hönshus. Du kan läsa mer om det i mitt första blogginlägg) har vi nu en ruvande höna. Det var Hilton, en av våra större hönor av kochin-typ, som i början av maj började visa tendenser på att vara liggsjuk. Vi tog tillfället i akt och märkte åtta ägg som hon nu har ruvat på från och till sedan dess. Vi hoppas på det bästa och måste småningom börja förbereda oss för eventuella kycklingar. Att bli med kycklingar såhär snabbt efter att vi blivit med höns hade vi inte riktigt räknat med. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi anpassar oss och välkomnar den nya vändningen med öppna armar.

Den ruvande Hilton i sitt rede

Att få hönorna att sova på sittpinnarna i hönshuset har vi ännu inte lyckats med, trots ny utformning, placering och höjd på pinnarna. Jag har börjat fundera om det är för ljust i hönshuset då vi har ett fönster ganska högt uppe på väggen mot söder. Bara tuppen Heimo skulle bestämma sig för att använda sittpinnarna så skulle nog alla hönor snällt följa efter. Han har nämligen stenkoll på sina hönor. Och han försvarar dem med näbb och sporrar. Mig har han pickat på nu en gång ordentligt. Tydligen kände han sig hotad av min närvaro.

Tomaterna har vuxit fint i växthusen. En av våra sorter, Sunpeach, i en rad slokade lite sorgset vid ett skede. Vi tänkte då att vi kanske hade gett för mycket vatten. Eftersom vi inte har fräst jorden som vi vanliga år brukar göra innan vi planterar kan det vara att marken nu håller mer vatten kvar än vi är vana vid. En extra koll på bevattningen behövs alltså. Annars kan jag här passa på att tipsa om att det här med observation är viktigt. Och dokumentation: det går snabbt att ta några foton med telefonen som sedan minns av sig själv vilken tid på året och dygnet fotot är taget. Bra material att ha om man vill minnas hur det varit tidigare. På våren hinner man ännu observera en hel del men när jobben hopar sig under sommaren finns det risk för att man inte lägger lika mycket tid på att gå runt och inspektera i sin odling. Men det kan vara bra att ändå försöka skapa en någotlunda regelbunden och hältäckande rutin där man snabbt kollar igenom läget. Det är lättare att hantera problem medan de är små.

En ledsen Sunpeach, rosa körsbär. Nu mår den dock redan bättre. Tomater är ena tåliga saker ska ni veta! 

Vi har en väldigt intensiv odling i våra växthus. Många som besöker oss märker till exempel att vi odlar våra tomater mycket tätare i raderna än vad som rekommenderas i böcker eller på fröpåsar. För oss har det visat sig att det är ett fungerande system. Vi ser till att tjuva och blada plantorna regelbundet och ganska mycket så att luften slipper till att cirkulera bra mellan plantorna. Denna vår har det varit extra intensivt i några av tomatraderna då vi testat att plantera sallad och lök tillsammans med tomaterna. Salladen är redan skördad och löken har vi börjat sälja nu som vårlök i knippen.

Det var allt för denna gången!

Hälsningar från mjödbryggarens dotter,
Runa-Linn på Tallbacka Trädgård i natursköna Bromarv


Att bli kompis med en höna och bry sig om daggmaskar – våren på Tallbacka Trädgård

Det finns någonting magiskt med våren. Energin från solen väcker inte bara frön och småkryp till liv utan får också mej att stiga upp tidigare på morgonen och känna livslust. Denna vår satsar jag en del av min energi på att lära känna ett gäng hönor och en tupp som vi nyligen har adopterat. De flyttade in hos oss i slutet på mars, så vår bekantskap med varandra är ganska ny. Ett dilemma som vi upptäckte ganska snabbt efter att de kom var att de inte alls verkar tycka om sittpinnarna som vi har installerat i hönshuset. De sover hellre rakt innanför dörren, i ett hörn intill en gammal bastuskorsten. Det blir att inreda på nytt och se över sittpinnarnas utformning. Antagligen är de obekväma. Eller på fel plats. Eller både och.

Tuppen Heimo med sina hönor
Sittpinnarna som inte duger…

Jag har alltid haft respekt för djur. Jag var aldrig den där modiga ungen som ville klappa den stora lurviga hunden när jag var liten. Jag höll mej gärna i bakgrunden på säkert avstånd och observerade. Den egenskapen lever kvar. Men jag har börjat inse hur stor nytta man kan ha av djur i samspel med odling. Hönor på gården kändes som ett steg i rätt riktning. Vi har börjat smått med bara sex hönor och en tupp, mest för självförsörjning, markberedning och gödsel. Men när vi har blivit kompis med dessa kan jag bra tänka mej att öka på antalet och sälja lite ägg direkt till våra kunder. Det finns en stor lokal efterfrågan på ägg som inte kommer från konventionella storskaliga äggproducenter.

Ett annat mål som vi har på vår gård är att bli mer medvetna om olika regenerativa odlingsmetoder och hur vi kan använda dem för att bygga upp och bibehålla en bördig och frisk jord att odla i här hos oss. Att störa jorden så lite som möjligt (No-Till) och att hålla marken täckt så mycket som möjligt, helst med levande rötter i jorden, hör till de regenerativa principer som vi denna sommar funderar mer ingående på. I växthusen har vi permanenta jordbäddar som vi har odlat i många år. Som jordförbättrare har vi under de senaste åren tillfört hästgödsel i början på säsongen. För att få en luftig och lättplanterad jordbädd har vi sedan kört med jordfräsen för att luckra upp det hela.
Denna säsong testade vi att endast luckra upp tomatbäddarna i det ena av våra växthus med grep istället för jordfräsen. Det gick inte att plantera lika snabbt i de här bäddarna som vanligt, men jag tror daggmaskarna tackar. Innan vi luckrade med grepen och planterade tog vi ett spadtag jord från en av bäddarna för att kolla hur det såg ut där. I den lilla gropen hittade vi inte färre än 12 stycken till synes välmående daggmaskar. “Mums filibubbus” skulle hönsen ha kacklat om de sett det. 

Ifjol testade vi också på att samplantera brytbönor i tomatraderna, efter att tomatplantorna etablerat sig ordentligt. Bönorna växte bra och vi hade bönor till försäljning ännu i oktober. I år funderar vi på vad annat vi kunde samplantera med tomaterna. Någon marktäckare som skulle få ligga kvar över vintern kunde vara ett alternativ. Tomaterna har relativt ytliga rötter, så något med djupare rötter skulle också eventuellt passa in.

Detta är mina funderingar så här i början på odlingssäsongen. Ivrig som man är finns det många tankar och idéer. När hösten kommer brukar odlingen inte kännas lika inspirerande längre. Men jag lovar återkomma iallafall och berätta hur det blev och komma med en mellanrapport om vad vi sysslat med där emellan.
Stay tuned and enjoy The Good Life!

Våriga hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn

Här ett par länkar för den som blev intresserad av hönshushållning: 
https://www.sarabackmo.se/vara-hons-bor-i-en-odlingstunnel-under-vintern/
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/aldre-bilder-och-dokument/publikationer/gaeredal_ciszuk.pdf