Min koppling till gården Tallbacka (eller Blombacka som fastigheten heter officiellt) började med att mina föräldrar, Göran och Katarina Karlsson, köpte gården 1986. Efter att ha letat efter en gård i olika trakter kom de till Bromarf. Platsen mötte deras önskningar och de tog sitt pick och pack från Överby i Esbo och flyttade hit. Våren 1986 hade de grundat Tallbacka Trädgård och inlett sin första odlingssäsong. Min storasyster Ragna-Lise var då ett år gammal.
Året 1991 föddes lilla jag. 91an Karlsson. Det var en påskhelg i mars. Två år innan hade min storebror Frej kommit till världen, vilket var lite av en bedrift. Det hade nämligen inte fötts en pojke till gården på mycket länge. De förra ägarna hade fått sex döttrar men ingen son. I november 1994 föddes sedan ett fjärde barn. Också detta lilla underverk visade sig vara en pojke som fick namnet Kåre.
Under min barndom fanns nog aldrig några tankar om att bli jordbrukare eller att börja jobba ”på riktigt” på gården. Såklart har vi alla barn hjälpt till på olika sätt – det gör man ju när man är en familj. Man hjälper varandra då det behövs. Jag sommarjobbade med kompisar och syskonen på gården. Vi rensade i majsåkern medan vi lekte olika ordlekar, var med och skördade, städade och gjorde andra små sysslor. Ett fint minne jag har är smaken av färsk paprika. Jag älskade paprika och tänk att kunna smita in i ett växthus, bryta åt sig en stor solmogen, röd och saftig paprika direkt från plantan och hugga tänderna i den. Ansiktet blev väldigt rött och aningen klibbigt efter att man smaskat i sig den präktiga grönsaken. Gudomligt gott.
Mina föräldrar har alltid varit, och är, mångsysslare. De är relativt spontana och inte rädda för att testa på något nytt och vidga sina vyer. De har inte varit rädda för att jobba intensivt, mycket och hårt. Genom åren har de odlat många olika slags grödor. För några år sedan stod det till exempel ett bananträd i vårt växthus. Tyvärr hann aldrig bananträdet ge någon skörd innan plantan blev för hög och vi valde att ta bort det. Att testa nya sorter och grödor har varit inspirerande och roligt att följa med som barn och ung. Min man testade till exempel att odla jordnötter en sommar. Det blev faktiskt några nötter som vi kunde äta. Batat är en annan växt som vi testat på och som vi nu odlat under flera år.
Då det blev dags för vidare studier efter högstadiet fanns inga trädgårdsskolor på min ansökningsblankett. Det blev en gymnasieutbildning och sedan studier som ledde till en Socionom YH examen. Ett intresse för biologi och miljö hade jag nog, speciellt under gymnasietiden. Har fortfarande kvar mina biologiböcker och skrev studentprovet i biologi första gången på våren andra året i gymnasiet. Minns att jag läste till studentprovet tillsammans med min mamma. Tror vi båda var lika ivriga och intresserade.
I sju år bodde jag annanstans – i Tammerfors, Ekenäs, Åbo och fem månader i Bradford, England. Jag studerade, sällskapade och utforskade världen. Men var ofta hem på besök och kunde hjälpa till på sommarloven.
Samtidigt som mina föräldrar började prata om pensionering och om att sakta trappa ner på verksamheten på hemgården, det vill säga att så kallat ”downshifta”, började jag fundera på att flytta tillbaka till hemtrakterna igen. Min sambo hade redan tidigt klart för sig att han ville bli en ung pappa. Så när vi började fundera på framtiden tillsammans i samma veva som odlingarna och växthusen i Bromarv var i behov av nya krafter så var steget att flytta till Bromarv inte svårt att ta. Jag har enbart goda minnen från min barndom i Bromarv (jag har antagligen förträngt de dåliga minnena) och jag hade svårt att föreställa mig en uppväxt för mina barn i en stadsmiljö. Speciellt relationen och närheten till naturen som jag fick som barn har jag värdesatt mycket som vuxen.
Min familj blev glad då jag och min sambo visade intresse för att ta över verksamheten på gården. För mig kändes det viktigt att gården skulle vara livskraftig även i framtiden. Där fanns ett färdigt kundunderlag och direktförsäljningskanal, maskinpark, utrymmen, odlingsareal, verktyg och redskap. Ett fullt fungerande koncept som vi gärna ville bygga vidare på.
I Bromarv fanns allting som jag tyckte att en småbarnsfamilj behöver: daghem, skola, eftisverksamhet och butik. I ärlighetens namn var det platsen och gården som lockade mig mest tillbaka. Att jobba som jordbrukare var visserligen nytt och spännande men ganska obekant för en som tidigare jobbat på daghem. Jag hade ju såklart erfarenheter från att ha jobbat med min mamma och pappa på gården men annars saknade jag utbildning inom området. För min sambo som utbildat sig till sjökapten måste det om möjligt ha varit ännu mer nytt och spännande, allt det här med odling.
I januari 2017 genomförde vi officiellt generationsväxlingen. Innan det hann vi delta i en generationsväxlingsdag. Jag och min sambo gick också en Lant20 utbildning för att lära oss grunderna i landsbygdsföretagande och förbereda oss för det nya livet på landet. Vi valde att bli jordbruksföretagare på heltid. Vår dotter Sidonia var en vecka gammal då vi skrev under köpebrevet för gården i januari 2017.
I februari 2019 fick vi vårt andra barn, Eskil. Samma vårvinter flyttade vi fysiskt till gården. Vi inleder nu vår sjätte odlingssäsong som huvudodlare på gården. De fem första säsongerna har varit mycket olika varandra, fullspäckade med lärorika stunder. Stundvis har det varit väldigt intensivt och stressigt, för att varvas med lugnet, stillheten och tystnaden som man kan uppleva på landet.
Jag ångrar inte en sekund att vi valde att flytta till Bromarv. Och jag ser nyfiket framemot vad vår sjätte odlingssäsong kommer att erbjuda. De första fröna är sådda och planerna skissade. Lånar avslutningsvis min favorit fredagsfras för tillfället; “Vart är vi påväg?”
Runa-Linn Silander,
Bromarv februari 2022
