Min jordbrukarhistoria – Hur vi valde att flytta till Bromarv och bli landsbygdsföretagare

En snörik vinter i början av Karlssons tid på Tallbacka.

Min koppling till gården Tallbacka (eller Blombacka som fastigheten heter officiellt) började med att mina föräldrar, Göran och Katarina Karlsson, köpte gården 1986. Efter att ha letat efter en gård i olika trakter kom de till Bromarf. Platsen mötte deras önskningar och de tog sitt pick och pack från Överby i Esbo och flyttade hit. Våren 1986 hade de grundat Tallbacka Trädgård och inlett sin första odlingssäsong. Min storasyster Ragna-Lise var då ett år gammal.

Katarina och Göran brukar jorden på Tallbacka våren 1986, med Ragna-Lise i hasorna.

Året 1991 föddes lilla jag. 91an Karlsson. Det var en påskhelg i mars. Två år innan hade min storebror Frej kommit till världen, vilket var lite av en bedrift. Det hade nämligen inte fötts en pojke till gården på mycket länge. De förra ägarna hade fått sex döttrar men ingen son. I november 1994 föddes sedan ett fjärde barn. Också detta lilla underverk visade sig vara en pojke som fick namnet Kåre.

Familjen Karlsson. Hunden Elli bodde också på gården under en stor del av min uppväxt. En mycket snäll och smart hund.

Under min barndom fanns nog aldrig några tankar om att bli jordbrukare eller att börja jobba ”på riktigt” på gården. Såklart har vi alla barn hjälpt till på olika sätt – det gör man ju när man är en familj. Man hjälper varandra då det behövs. Jag sommarjobbade med kompisar och syskonen på gården. Vi rensade i majsåkern medan vi lekte olika ordlekar, var med och skördade, städade och gjorde andra små sysslor. Ett fint minne jag har är smaken av färsk paprika. Jag älskade paprika och tänk att kunna smita in i ett växthus, bryta åt sig en stor solmogen, röd och saftig paprika direkt från plantan och hugga tänderna i den. Ansiktet blev väldigt rött och aningen klibbigt efter att man smaskat i sig den präktiga grönsaken. Gudomligt gott.

Mina föräldrar har alltid varit, och är, mångsysslare. De är relativt spontana och inte rädda för att testa på något nytt och vidga sina vyer. De har inte varit rädda för att jobba intensivt, mycket och hårt. Genom åren har de odlat många olika slags grödor. För några år sedan stod det till exempel ett bananträd i vårt växthus. Tyvärr hann aldrig bananträdet ge någon skörd innan plantan blev för hög och vi valde att ta bort det. Att testa nya sorter och grödor har varit inspirerande och roligt att följa med som barn och ung. Min man testade till exempel att odla jordnötter en sommar. Det blev faktiskt några nötter som vi kunde äta. Batat är en annan växt som vi testat på och som vi nu odlat under flera år.

Ipomea batatas, batat eller sötpotatis. Sorten heter Erato White.

Då det blev dags för vidare studier efter högstadiet fanns inga trädgårdsskolor på min ansökningsblankett. Det blev en gymnasieutbildning och sedan studier som ledde till en Socionom YH examen. Ett intresse för biologi och miljö hade jag nog, speciellt under gymnasietiden. Har fortfarande kvar mina biologiböcker och skrev studentprovet i biologi första gången på våren andra året i gymnasiet. Minns att jag läste till studentprovet tillsammans med min mamma. Tror vi båda var lika ivriga och intresserade.

I sju år bodde jag annanstans – i Tammerfors, Ekenäs, Åbo och fem månader i Bradford, England. Jag studerade, sällskapade och utforskade världen. Men var ofta hem på besök och kunde hjälpa till på sommarloven.

Samtidigt som mina föräldrar började prata om pensionering och om att sakta trappa ner på verksamheten på hemgården, det vill säga att så kallat ”downshifta”, började jag fundera på att flytta tillbaka till hemtrakterna igen. Min sambo hade redan tidigt klart för sig att han ville bli en ung pappa. Så när vi började fundera på framtiden tillsammans i samma veva som odlingarna och växthusen i Bromarv var i behov av nya krafter så var steget att flytta till Bromarv inte svårt att ta. Jag har enbart goda minnen från min barndom i Bromarv (jag har antagligen förträngt de dåliga minnena) och jag hade svårt att föreställa mig en uppväxt för mina barn i en stadsmiljö. Speciellt relationen och närheten till naturen som jag fick som barn har jag värdesatt mycket som vuxen.

Ut på promenad i en snötäckt Bromarvskog nära Tallbacka, februari 2021.

Min familj blev glad då jag och min sambo visade intresse för att ta över verksamheten på gården. För mig kändes det viktigt att gården skulle vara livskraftig även i framtiden. Där fanns ett färdigt kundunderlag och direktförsäljningskanal, maskinpark, utrymmen, odlingsareal, verktyg och redskap. Ett fullt fungerande koncept som vi gärna ville bygga vidare på.

I Bromarv fanns allting som jag tyckte att en småbarnsfamilj behöver: daghem, skola, eftisverksamhet och butik. I ärlighetens namn var det platsen och gården som lockade mig mest tillbaka. Att jobba som jordbrukare var visserligen nytt och spännande men ganska obekant för en som tidigare jobbat på daghem. Jag hade ju såklart erfarenheter från att ha jobbat med min mamma och pappa på gården men annars saknade jag utbildning inom området. För min sambo som utbildat sig till sjökapten måste det om möjligt ha varit ännu mer nytt och spännande, allt det här med odling.

I januari 2017 genomförde vi officiellt generationsväxlingen. Innan det hann vi delta i en generationsväxlingsdag. Jag och min sambo gick också en Lant20 utbildning för att lära oss grunderna i landsbygdsföretagande och förbereda oss för det nya livet på landet. Vi valde att bli jordbruksföretagare på heltid. Vår dotter Sidonia var en vecka gammal då vi skrev under köpebrevet för gården i januari 2017.

I februari 2019 fick vi vårt andra barn, Eskil. Samma vårvinter flyttade vi fysiskt till gården. Vi inleder nu vår sjätte odlingssäsong som huvudodlare på gården. De fem första säsongerna har varit mycket olika varandra, fullspäckade med lärorika stunder. Stundvis har det varit väldigt intensivt och stressigt, för att varvas med lugnet, stillheten och tystnaden som man kan uppleva på landet.  

Jag ångrar inte en sekund att vi valde att flytta till Bromarv. Och jag ser nyfiket framemot vad vår sjätte odlingssäsong kommer att erbjuda. De första fröna är sådda och planerna skissade. Lånar avslutningsvis min favorit fredagsfras för tillfället; “Vart är vi påväg?”

Runa-Linn Silander,
Bromarv februari 2022


Småskaligt men storslaget – om utbudet på Tallbacka Trädgård

Iår odlar vi kring 37 olika tomatsorter i våra växthus. Allt från den lilla gula och röda vinbärstomaten till de maffiga bifftomaterna Cour Di Bue hittar du här. Och där emellan finns det vanliga och mer ovanliga körsbärstomater, plommontomater, runda och avlånga tomater. Det finns tomater i många färger och former. Många av sorterna har vi odlat redan i många år. Till exempel Favorita, Maranello, Portento, Caprese och Santorange hör till sorter vi tycker mycket om. Men sen finns det alltid rum att testa något nytt. I år har vi bland annat testat Snack röd och Snack orange. De har båda fått tummen upp och kommer troligen ingå i sortimentet också nästa år.

Direktförsäljningsbordet – en samlingspunkt i skogen med lokalproducerade varor. 

I juli månad kulminerar utbudet av grönsaker hos oss. Denna månad har vi skördat och sålt slanggurka, frilandsgurka, snackgurka, paprika, chili, aubergine, squash, vindruvor, dill, persilja, basilika, rosmarin, sallat och lök. Ja och tomaten då förstås. Tomater utgör huvudgrödan medan det övriga är bra komplement i vår direktförsäljning.

Tanken är att ha ett så mångsidigt utbud som möjligt. Men tiden och orken räcker inte till för att odla, sköta och skörda allt som man skulle vilja. Därför samarbetar vi med andra lokala odlare – till vår direktförsäljningspunkt hämtar andra lokala producenter potatis, morot, rödbetor, jordgubbar, blåbär, hallon, bröd och saft. Att bygga nätverk är en viktig princip inom permakultur.

Vi har en verksamhet som fungerar och som vi kan livnära oss på idag. Men den är i ständig förändring och utveckling. Små steg, förhoppningsvis i rätt riktning. Då min mamma och pappa köpte gården 1986 fanns det inga växthus. En odlingsrådgivare som var på besök gav ett utlåtande om marken som löd ”olämplig för odling”. Jorden var alltför sandig. På något vänster lyckades mina föräldrar iallafall odla inte mindre än 400.000 eternellplantor på åkrarna några somrar efter detta. Som mest hade de 20 säsongsarbetare och Finlands största eternellodling med självplock. Jag minns den lilla mjuka kattfotblomman som växte flera år på en liten del av en åker. Det var ett ljuvligt ställe att växa upp på.

Ett flygfoto på gården från 1960-talet

Genom att ta del av gårdens förflutna får jag en bättre förståelse för platsen som jag nu har kommit att förvalta. Hur kan jag sköta om denna mark så att också den som kommer efter mig kan ha nytta och glädje av den? Vad vill jag lämna efter mig? En av våra uppgifter under studierna har varit att skriva ner vårt holistiska sammanhang. Tanken är att fundera kring vad som är viktigt just för oss, vad är syftet med vår verksamhet? Vad är livskvalitet för oss? Vad vill vi göra? Hurdan framtid vill vi skapa och vilka är våra resurser? Nyttig övning som det lönar sig att gå tillbaka till med jämna mellanrum.

Gården från en annan vinkel 2011

Julihälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn